Bilden lånad från Spruce up! Champagne-klubb
Önskar jag er alla bloggvänner! Hoppas att kvällen blir härlig med god mat & dryck och trevligt sällskap.
Inför 2010 har jag höga förväntningar och många tankar. Jag fortsätter att låta mig inspireras på olika sätt, se denna video kära vänner!
Men först ska vi fixa så att vi får i oss gott smarr ikväll.
Stora & varma kramar till Er alla!
Ewa
…behöver jag nog till den 14 augusti.
Anmälde precis mig och Crister till Midnattsloppet. Hänger du på?
..behöver jag efter julhelgens slappande, bilåkande 98 mil upp och 98 mil ner och framför allt efter allt ätande av smarrig julmat.
Så varför inte glömma lappen med allt som jag ska handla i matväg till ett tomt kylskåp och ett stundande Ny År?
Jag förstod redan när jag skrev KOM-I-HÅG lappen att jag skulle behöva gå flera vändor… Men jag trodde ju att jag då skulle ha kom-i-håg listan med mig.
Sagt och gjort, nu beger jag mig ut igen. Den här gången med lappen i högsta hugg och mobilen på fickan..nää den kom inte heller med förra turen.
..videobloggar Ulf i ny ICA reklam.
Den här varianten av videoblogg skrattar jag stort åt.
..firades tillsammans med släkten med glögg och goda tilltugg. Det är väl bra att skriva om det innan det blir skriv om nyårsmaten ;). Med tips från Dubbelörnen blev det många godsaker. Tusen tack vännen!
Ädelost med nöt och pepparkakssmul hittade Susanna recept på och gjorde i ordning, en kombination vi gillar men med lite nytänk. Det var väldigt gott!
Melon, getost och parmaskinka var ur läcker smakkombo. Det kommer ifrån Jag blommar blogg.
Börek cigarrer, yummi! Jättegott!
Varm Brieosttårta med basilika och körsbärstomater är ett minne från min 40 årsfest, den är jättegod och så fräsch, doftar härligt. Det recept som jag gjorde efter nu har jag inte här, men jag letar i minnet och tror att det var ungefär såhär.
½dl socker + 1 dl balsamvinäger kokas samman i ca 20 minuter tills den blir tjock och knäckig, 1kruka basilika + 1 bägare körsbärstomater delade i halvor
Häll den knäckiga blandningen över osten. In i ugnen ca 20 minuter 200 grader. När du tar ut den ur ugnen garnera med tomater och basilika. Jag tror att man också kan låta tomat och basilika blandningen vara med i ugnen i 5-10 minuter också.
Slutligen bjöd vi även på härlig Kalixrom med gott extra tunnt och fint tunnbröd finhackad rödlök och creme fraich.
..hemma hos svärmor och svärfar, med fantastiskt goood mat, efterrätt toppat med gofika däremellan. Bokläsning och blädder i tidningar.
18- ute men mindre snö än hemma. Kan väl säga att det knarrar rejält under fötterna och nyper i rosiga kinder. Himlen är vackert isblå!
Jag kan knappt förstå att det var runt 27-32- när jag gick till skolan som barn! Med en stor halsduk virad runt ansiktet så bara ögonen tittade fram. Halsduken och även ögonfransarna blev kritvita av kall luft och varm andedräkt… Det var tider det ;).
Om en stund ska vi ut på mellandags rea. Jag hoppas att jag ska hitta en snygg kappa och lite nya och fina kläder till min lilla mamma.
Hemma i storstàn jobbar sonen för fullt och skottar snö på vår garage uppfart och vattnar blommorna hoppas vi :)…
I morgon fyller fina goa vännen A 40år. Henne har vi firat nu idag. Hennes fantastiska föräldrar har gjort så god mat så vi har himlat med ögonen och tagit mer av fantastisk paté, rökt sik, sikrom, tjälknöl och massor av annat gott!
Vad hon fick? Jo, ett presentkort på Åhléns och en personal shopper tid bokad där. Det gillade hon!
..på vinbar med god vän igår eftermiddag var skönt och gott! Det var skön stämning. Bra service och blandade människor i alla åldrar, som kom och gick medan vi njöt av god mat och fantastiskt vin.
Veckans stress rann av och det var skönt att promenera genom den julpyntade staden när jag senare var på väg till tåget.
Jag har ju tidigare skrivit om den takvandring som jag och två jobbarkompisar gjorde en höst för två år sedan och om att man nu även kan gifta sig på hög höjd!
Nu kommer bästa julklappstipset, man kan från och med nu göra en takvandring med mörkertur!
Så häftigt eller hur! Såg det på TV och det ser hur härligt ut som helst!
..i form av både dofter och ljud.
Knarret under fötterna till exempel. Blundar jag så skulle jag lika gärna kunna förflyttas massor av år bakåt i tiden och vara påväg till skolan istället för till jobbet.
I morse när jag gick till jobbet så var det massor av snö som yrde runt hela mig. Det har snöat rätt mycket på bara några få dagar så det ligger i uppskottade drivor vid garageinfarter runt omkring där jag går. Jag kom att tänka på alla snögrottor som jag gjorde med mina kompisar som barn. Det var så mysigt! Vi skottade och skottade tills vi kunde krypa in. Där inne var det mörkt, varmt och tyst….
Jag och mina kompisar gick hem och hämtade en ljusstump som vi kunde tända så att det blev ljust där inne i kojan och då började vi fundera på om vi kanske skulle sova över där inne…
Våra föräldrar varnade oss för att gräva våra kojor från vägen, plogbilen kunde ju komma körande och då skulle vi inte hinna ut ur kojan….hemska tanke! Värsta scenariot var att vi skulle bli mosade av plogbilen.
Ja sånt går jag och tänker på, på min väg till jobbet…jag minns också väldigt väl frostens lockelser som jag skrev om tidigare. Ajajaj!
Försändelsen med mitt julpaket från New York har kommit fram!! Å jag som tyckte att paketet var så fint och så var det till MIG! Jag är så glad trallala! Jag är så nyfiken, så nyfiken. Men ska försöka hålla mig från att pilla på paketet förrän jultomten kommer :). Åh vilket fint julkort du har gjort! TACK TACK!
Julklappsbytet var ett super roligt initiativ av Emma i Skottland. Jag tyckte att det var svårt att veta hur anonym jag skulle vara när jag skickade iväg mitt paket. Men nu när jag fick mitt från Saltis och hon skrev ett så fint brev till så ångrade jag mig nästan…Hon hade ju kunnat tjuvkika här hos mig…jag kunde ju inte tjuvkika hos den jag köpte till…men jag hade ju kunnat skriva några rader ändå…tänker jag nu :).
Så ljust å fint det blir direkt som snön kommer. Till och med luften känns annorlunda, mer luft i luften liksom :). Det är en himla tur att det blivit ljusare för nu, efter två mastodont långa och intensiva dagar på jobbet…är jag lite trött.
Jag ser fram emot julledigheten med långa, lata dagar och sköna promenader i snölandskap. Men först så är det goda vännens 40 årsfest & glöggfest här hemma & vinsmuttar kväll med en annan kär vän. Å det är mysigt och trevligt ,en oj vad jag längtar efter att dra ner på tempot.
Ha en skön dag!
..ja snart är dom fixade. Det känns skönt, jag som är så sen i år men det flyter på riktigt bra. Listan prickas av undan för undan och idag fixade jag och Camilla hennes klapp från oss. Ett par snygga jeans.
Själv är jag med i det mest spännande julklappsbytet som fina Emma i Skottland ordnat med. Jag har skickat iväg paket till *hemligperson* ;) och sitter nu framför brevlådan varje dag och väntar ivrigt på mitt paket från en för mig hemlig person där ute någonstans i världen.
Life is perfect!
Det är mysigt med luciafirande, men här hemma hos oss var det länge sedan döttrarna skred omkring i lucialinnen och sonen i tomtedräkt denna morgon. Jag äter tomtegröt, rester efter gårdagens brunch här hemma och maken han siktade in sig på en grapefrukt frukost…möjligen med tanke på att det blev riktigt goda tilltugg hemma hos bror och svägerska igår eftermiddag och den stundande julen hemma hos hans mor och far. Det lär vara bra att hålla igen inför det ;).
Men imorgon på jobbet så ska det firas Lucia med alla barn och föräldrar. Det blir mysigt och stämningsfullt! Föräldrarna har med sig var sin kaffekorg somde efter all sång mumsar på.
Vi arbetskamrater skall när allt är över ha en lillajulafton tillsammans. Äta wok och dela ut små julklappar till varandra.
Inför en lucia för flera år sedan så tränade vi med barnen precis som nu på alla Luciasånger. Barnen pratade om vad dom skulle ha på sig på den stora dagen. Sa någon att den skulle vara Lucia så skulle alla vara Lucia, ändrade sig någon och sa –jag ska vara tomte så skulle alla vara tomte. Barnen var ungefär 2½-3½ år. En pojke sa rätt som det var något, vi förstod först inte alls vad han sa. Både för att han pratade lite otydligt men också för att vi aldrig hade hört att någon ville vara det han ville vara. Tillslut hörde vi att han ville vara julbock!?! –Julbock? sa vi och förstod ingenting, vart kom det ifrån? Men så kom vi på, vi hade ju sjungit en sång som han och alla barnen älskade och därför ville han vara just julbock.
Sätt dig på bocken.
Sätt dej på bocken, håll mej i rocken,
sen så rider vi bort i galopp.
Till pepparkakskungen, men då blir du tvungen
lova att ej äta honom upp.
Barnen i en lågstadieklass fick i uppgift att rita en teckning med någon av sina föräldrar på jobbet. En flicka bidrog med följande alster:
Efter att den lilla flickan tagit med och visat teckningen hemma, återvände hon till skolan nästa dag med en lapp till klassläraren från mamman som löd:
”Jag vill gärna klargöra ett par saker angående min dotters konstverk. Detta är INTE en teckning av mig när jag utför någon slags stångdans på en strippklubb. Jag arbetar i en järnaffär och jag hade berättat för min dotter om hur mycket pengar vi hade tjänat efter det senaste snöovädret. Bilden föreställer mig när jag säljer en snöskyffel!”.
Nu är det dags att skriva en lista på saker som skall inhandlas till årets julbrunch för familjen. Dock utan gottor i år. För när vi har ätit färdigt ska vi vidare och dricka glögg och äta godsaker hos min bror med familj.
I år är det bara jobb i mitt huvud, på ett positivt sätt. Så jag har knappt förstått att det är dags för julklapps inköp…och det kan ju straffa sig. Jag är inget fan av att vara i varuhus när det är proppfullt…å så lär det ju bli nu…Men eftersom jag är fan av julklappar och den här tiden på året så behöver ingen i familjen oroa sig ;).
Något som verkar lysa med sin frånvaro denna jul här i mina trakter är snö, så några tomtespår lär barnen inte få se…tyvärr.
..ikväll än i söndags önskar vi oss, för vi ska på Lisa Nilsson konsert som vi har sett fram emot så länge.
Men först en dag på jobbet med pepparkaksbak å julpyssel.
Ha en bra dag!
Senare; Lisa N har en ljuv stämma hon är fantastisk! Skulle vilja höra mer, njuta mer av hennes röst.
Berns salonger , där konserten hölls är så vacker med all stuckatur, guld och speglar. De gigantiska kristallkronorna hänger tungt ned från taket och man känner sig förflyttad till en annan tid. Men den här lokalen är inte alls den bästa för en kväll med Lisa….tyvärr. Det är såklart helt personligt. Jag skulle hellre ha suttit i en konsertlokal, kanske i Uppsalas fina konserthus. Där akustiken är perfekt och där alla ser bra. Jag skulle hellre ha varit på ett ställe där folket vet om att det är en konsert som pågår och de som är där för att lyssna och njuta ej ska behöva hyssja för att höra vad Lisa säger mellan låtarna. Mmm, det sorlades och pratades så att det tog bort en hel del av upplevelsen. En man framför oss gick och pratade med vakterna i pausen om detta, men de kunde inget göra. Okej och varför inte det då, undrar vi?
Men trots allt så är Lisa en fantastisk artist som jag gärna njuter av live igen, men i annan lokal då.
Andra ljuset skall snart tändas och vi har en lugn och stillsam förmiddag här hemma hos oss. 
Ikväll ska jag och maken på stadsteatern och se herr Puntila & hans dräng Matti. Anledningen är att jag är väldigt självisk….maken fick biljetterna i födelsedagspresent! För att jag längtat efter att se den här pjäsen i massor av år. Mmmm så kan det bli ibland…
Jag såg pjäsen för minst 25 år sedan på en teater i någon söderförort som jag inte kommer ihåg namnet på. Men pjäsen har jag aldrig glömt och lovat mig själv att jag bara måste se den igen. Den var helt fantastiskt rolig!
Nu kan det ju vara så att den här inte alls är lika bra…och att jag 25 år senare absolut inte uppskattar samma pjäs som då…men med Dan Ekborg som Puntila kan det inte bli annat än en bra och mustig föreställning.
Jag får väl återkomma med en liten recension
Senare….Teatern var inställd! Jättetrist!
Teatern skulle börja klockan 19.00. När vi kom dit så stod det några personer från teatern vid ingången och frågade om vi skulle på Puntila & Matti och de sa att den var inställd på grund av sjukdom.
…lilla fröken Julie mest hela tiden numera. Klättrande på spisluckor, uppför trappor, upp på stolar och sen upp på bordet…och som här på en pall…vill nog hjälpa mamma att laga mat!
Tänk att träning pågår oavbrutet i den åldern, måste vara därför de är så trötta när de sen blir tonåringar ;).
I dag var det då dags för oss i familjen att bli hembjudna till sonens nya lägenhet. Han delar den med två vänner, en kille och tjej som är tillsammans.
Vi ha med oss gardiner som ska upp och en spotlightramp som ska borras så att den kommer där den ska vara.
Sonen ska fixa lunch till oss alla….vad ska det bli?
Han står och fixar och greja en smarrig pesto, rostar pistagenötter, finhackar basilika…… Och voilá strax är den färska pastan färdig och vi får den allra godaste pastan med nygjord pesto, parmaskinka och smarrigs oliver. Så vackert upplagt.
Till detta var sitt glas Champagne!!
Vi är stumma lite, tårrögda och njuter av att vara tillsammans.
Systrarna ler & ler och säger att han sätter ribban högt inför den dagen det är deras tur.
Grégory frågar mellan tuggorna om han har gjort den här rätten förut?
Nopp! Jag googlade och fick upp den här rätten som lät god.
Å lilla söta Julie bara strålar och mumsar på oliver i morfars knä.
I kväll har vi varit på champagneprovning…å vad det är bra å gott å gör en glad!
Bättre än D-vitaminer kan jag säga. Bra komplement till C-vitaminer och multivitaminerna som tas varje dag just nu.
12 personer satt vi där och smuttade, smakade och doftade i omvänd ordning och fick till oss en hel massa matnyttigt om champagne.
Titta in här så kan du få tips på meny inför det Nya Året!
Kåre Halldén är en jättebra och kunnig champagne inspiratör.
…så här på söndags förmiddagen, se då detta!
Å nu vet jag vad det var för hemligt uppdrag som H var ute på en regnig dag för inte så länge sedan. Det finns fler videor med glada och överraskade avgifts betalare :)
En heldag i tystnad med två kära vänner har jag haft idag.
Mmm, tillsammans har vi njutit av tystnad och vi har fyllt på med energi.
Det var länge sedan sist och så efterlängtat.
Vi samlades ett tjugotal personer vid 10 tiden och i ett vackert rum och med vackra ord på vägen inleds dagen
Några gånger under dagen klingar en klocka, då är det dags för meditation eller reflektion på ämnet för dagen Resan inåt och även när det är dags att äta eller fika. Ingen armbandsklocka behövs och det är skönt.
Tid till samtal finns det för den som känner att den vill och lite massage kan man också få.
Så underbart!
En skön lördags kväll önskar jag dig!
Veckan gick fort…ja den svischade fram. Den började i hastigt tempo de första dagarna för att mot torsdag och idag lugna ner sig markant.
Jag som är den enda vuxne som velat gå ut trots vädret, har haft två strålande roliga dagar ute i duggregnet med ett gäng barn på 3½ år. Att iaktta deras lekar och samspel är så roligt. Och idag kunde plötsligt en av barnen klättra upp i vår höga klätterställning. Hon har så gärna velat komma upp, men varken kunnat eller vågat.
Så idag var det dags. Vi övade starka ben och armar, hur man ska göra med händerna för att kunna klättra dit man vill. Ja, händerna måste ju hela tiden vara en bra bit högre upp än fötterna å det är lite läskigt och svårt att tänka på all koordination.
Så där klättrade hon och jag upp och ner massor av gånger och jag peppade
–Men vilka starka ben och armar du har!
Och hon sa glädjestrålande
–Titta vad jag har lärt mig! Och visade med de orden att hon även iakttagit sin lärprocess. Det kan vi senare påminna om när det är något nytt som hon vill lära sig. Då med ett
–Kommer du ihåg när du lärde dig att klättra? Det är bra att ha roliga och lyckade lär minnen.
Kompisarna var minst lika glada dom för hennes skull.
Det där med delad glädje är dubbel glädje stämmer verkligen.
Jag gillar på något mysko sätt det här vädret…joo, jag blir väldigt glad när solen lyser och himlen är blå det är allra bäst. Men det här med småregn när det är rätt varmt ute, det känns okej. Luften blir så skön och syrerik.
Men ikväll när jag körde tur och retur till Arlanda så förbannade jag regnet medan jag höll hårt i ratten och skärpte ögonen så att jag skulle se de vita strecken på vägen. För det är svårt att hålla rätt kurs när regnet inte bara kommer uppifrån utan från alla håll. Också från förbi passerande bilar och lastbilar och billykteblänk i regnet som reflekterade tillbaks rakt in i mina ögon.
Om jag ska tänka positivt även om detta, så var det skönt att det inte var minusgrader för då hade allt detta regn blivit snö och då hade det varit kaos i trafiken.
I vår morgontidning är det just nu en artikelserie om blyghet. Jag läser lite här och lite där och tänker tillbaks på när jag själv var barn.
Jag var blyg! Åtminstone sa min familj det. Mina bröder sa att jag till och med var blyg för fåglar! Och det stämmer säkert.
Jag är inte alls blyg idag. Övergången från det ena till det andra har jag själv inte märkt av så mycket. Och eftersom jag flyttade iväg till en helt annan stad som riktigt ung, så har jag inte heller haft några personer i min omgivning som har speglat mig i hur jag var som barn…och det är kanske en av de bra sakerna. Jag har aldrig fått bekräftat i tid och otid att –jag är blyg. För där jag har varit har ingen vetat det.
Under några år så flyttade min familj, mina barn min man och jag hemåt igen. Där mötte jag på jobbet en person, en storebror till min barndomskamrat som helt spontant sa till mig.
–Man kan inte tro att du är samma person Ewa. Vi har ett kort på alla barnen på gatan och där ser man bara din lugg inte ditt ansikte, du var så blyg så du vågade inte titta in i kameran….
Jag minns fotograferingen, jag minns att jag helt plötsligt blev blyg av att någon sa något till mig….Han minns också att jag var blyg.
Den blyga lilla Ewa har följt mig genom livet, så länge som jag inte visste om att hon fanns så kunde hon sabotera för mig genom att dra sig undan vid tillfällen som jag egentligen var rätt nyfiken på. Men när jag fick nys om henne så kunde jag den vuxna Ewa ta den lilla och blyga Ewa i handen och stötta upp henne. Gå vid hennes sida och prata lugnt och stillsamt eller uppfodrande –Skärp dig nu!
Att bli medveten om sin personlighet och att få hjälp och stöttning är väldigt viktigt och det kan man som förälder försöka ge sitt blygs barn. Inte rädda det ifrån nya saker utan stötta.
Ja, jag vet att vi är olika, det är just ur det jag skriver, vi är alla olika och det ska vi vara. Unika och olika. Och ofta är det så att vi ärver en egenskap från någon eller båda av våra föräldrar. Så ibland kan man kanske inte få hjälpen just av dem.
En liten person nära mig var kanske mer en iakttagare än en blyg person som liten. H*n började på en förskola där det var väldigt många barn som var precis tvärt om och även deras föräldrar. De var spontana lyfte gärna upp gulliga barn i famnen fastän de inte riktigt kände dom, nöp i kinden och så vidare. Lilla H blev stel som en pinne och ställde sig på sidan om och bara tittade. Det var väldigt lätt att bli udda där i den miljön. Sen började skoltiden. H ville inte vara med i någon gruppidrott på fritiden, för att ledarna skrek så mycket..!. Men kunde själv spontant ringa ihop ett gäng som till exempel spelade fotboll eller annat efter skolan.
I klass tre blev det dax för skolbyte, för att mamman tyckte så. En inte helt lätt situation för just den här personen som helst skulle och ville vara i sin invanda miljö utan förändringar.
För att dra historien snabbt så var den nya miljön jobbig för lill H till att börja med. Men med tiden så utvecklades H´s personlighet stort. Lärarna tittade på elevens lärstil/personlighet och de omdömen som modern och fadern fick om H efter varje termin men främst på vårterminen, var så träffande. Som om någon verkligen sett h*n för den h*n var.
H´s iakttagande personlighet var en styrka! Och h*n behövde arbeta mer på att uttrycka sig även muntligt, flera ville höra H´s kloka tankar.
Jag kan säga att detta var medicin för en liten person. Och idag så är den lille personen vuxen och en person som vet om vem h*n är och inte färgad av det som förr var något negativt.
Frukostgröt och god lingonsylt en stor filt och båda morgontidningarna skrev jag en helgmorgon…
Då får jag kul rader från en vän -Påminner mig om det Å (3½) sa häromdagen -Mamma, varför ska man ha en mamma när man är vuxen?
Svar på den frågan klurade man på i familjen tills min äldsta dotter svarade på mina rader
-Mmmm, vad skönt! Skulle gärna vilja krypa ner hos dig! Får man säga så till sin mamma när man är över 30? Spelar roll!
Då svarar min vän apropå sitt barns undran och mitt barns rader att
-Jag tror vi har svaret här... :D
En mamma behövs alltid både för liten och stor.
..firades idag med stort kalas på öppnaförskolan. En perfekt plats att ha barnkalas på. Julie var alldeles rödblommig av lek och skratt.
…är borta.
-Mamma pratar i telefonen å då passar jag på att tömma hennes handväska…här finns massor av spännande saker.
Vaknade tidigt, tidigt som vanligt på lördagsmornar numera. Hämtar morgontidningarna och placerar mig skönt med filt och kuddar och börjar läsa. Det är rätt skönt ändå trots att det alltid känns som om det vore skönare att kunna sova länge.
Jag och maken har med åren helt bytt helgmorgonrutiner med varandra, sent omsider kommer han ner…gör sin espresso och börjar också att läsa..
-Vad kallt det är muttrar han…och slänger sen ett öga på elementet som är närmast. Va, det är trasigt!!
-Det kan dom väl inte vara säger jag trots att jag nu både känner och ser att det är kallt, dom är ju från i vintras och nästan nya! Och vi har ju inte haft på dom förrän nu…
Maken bara tittar på mig utan att kommentera…den blicken säger mer än tusen ord ska jag säga.
Det tre elementen i vardagsrummet och de två i matsalen är iskalla alla fem. Till saken hör att i torsdags beställde maken nya element till sovrummen + 1 till vår nyfixade gästtoalett. Det kostade må-ånga 
tusenlappar…
Han går ut i garaget och fixar och donar med proppar och grejer, inget händer.
-Fa-an dom är trasiga gormar han. Och jag ser att han för sin inre syn börjar se ytterligare tusenlappar strömma ur plånboken…för element måste man ju ha när det är vinter påväg…
Typ en halvtimme senare så är alla element igång igen. Något litet fel var det…och maken går från moll till dur på mindre än en liten minut.
Så himla perfekt det är när man kan fixa extrapengar så här på lördagsmorgonen. Undrar vad vi ska göra för dom?
Är det en myt eller är det sanning att vissa dagar är otursdagar?
Som att fredag den trettonde skulle vara något av en sådan dag…Ja,om den fredagen i början på månaden då jag skrev
-Vilken snurrig dag! Hittade inte jobb jobbnycklarna i morse när jag skulle iväg. Hade tittat fel på mitt schema... och på det sättet fortsatte dagen. Tur att det är fredag.
Om det hade varit den 13e så hade jag genast tänkt att –Ja just det det är därför..nu var det bara en helt vanlig fredag och jag kunde bara skylla på mig själv och att jag var slarvig…ååå det tar emot.
Så är det så att fler oturs saker händer just idag?
…är roligt!
Efter att vi under hösten har läst Leka tre för barnen på min förskola, en bilderbok om svårigheten att vara tre när man ska leka. En bok som barnen verkligen har älskat och velat höra om och om igen, så var det idag dags för premiär spelningen.
Ett snabbt ihop skrivet manus, roll lista och rekvisita plus kläder ordnades. Lina, Stina & Sara personifierades av tre pedagoger och med mig som presentatör och uppläsare.
Barnen var med med hela sitt jag. De nickade, sa tyst för sig själva små kommentarer. Det var en upplevelse att se på deras uttryck medan de såg på teatern. På eftermiddagen fick de stora barnen också besök av teatern. Fastän de inte hade hört sagan så satt de knäpp tysta och absorberade av sagans innehåll. Alla vet ju vad det vill säga att inte få vara med…att bli utesluten.
Lätt som en plätt var det att ordna,och så mycket glädje det gav!
Mer sånt framöver!
..går ut via tidningar och TV. Den är här nu…influensan. ALLA måste vaccinera sig!
Okej! Jag har förstått att det är viktigt för att jag inte ska smitta andra, även om jag själv kanske börjar gå baklänges eller nått liknande efter att ha tagit den…men NU finns det inget vaccin att få!
Skrämma upp och sen inte leverera…vad är det för fasoner?!
Året var 1983 och jag var nästan klar förskollärare. Så gott som alla andra klasser hade planerat sin avslutande skolresa från dag ett i plugget. Inte vi, för vi kunde inte bestämma oss…om vi skulle åka eller -om vi nu skulle åka någonstans tillsammans, vart? Samarbetet oss emellan var väl inte på högsta nivå kan man milt uttrycka det.
Tiden tickade på och sent om sider så bestämde vi oss för att vi skulle åka och vi skulle till Berlin! Varför det blev just Berlin har jag idag inget minne av. Jag hade nästan inte rest någonstans alls på den tiden, så allt var äventyr. Det vi fram till avresan hade störst fokus på var försäljning av alla de slag. Allt för att få ihop så mycket pengar som möjligt. Och två klasskamrater fick i uppdrag att höra med en resebyrå om allt från bästa priserna på biljetter till boende + studiebesök i väst och i öst. Det senare gick inte att genomföra i öst vilket vi förstod anledningen till först senare….
På skolan tjänade man stora pengar på att sälja fikabröd. Både mackor och smarr. Så vi skrev upp oss på listan som fanns på alla dagar som var lediga under våren. Vi hade ju rätt mycket att ta igen eftersom vi ville ha ihop så mycket. Vi hyrde även plats på Hötorget och hade loppis där en söndag, ojojoj vad vi sålde. Och vårt samarbete fungerade strålande.
Vi åkte tåg ner till Väst Berlin som var vår resas första anhalt I tre dagar var vi aktiva dygnets alla timmar. På dagarna var vi på studiebesök på förskolor som verkligen tog emot oss och visade oss på ett fantastiskt sätt sin verksamhet. Sen shoppade vi loss och var även inne på KaDeWe ett shoppingens mecka. Bara deras mat avdelning var värt ett besök, vi hade aldrig sett dess like här i Sverige då. På kvällarna var det bar rundor och efteråt skrattade vi åt att vi trodde att man kunde gå hem när ställena stängde…bara det att dom var öppna så länge de hade gäster….Vi var rätt så trötta kan man säga men bus kul hade vi!
Så bar det iväg med tåg från Väst till Öst Berlin…Nu började vi så smått förstå det vi inte hade förstått tidigare. Vi var väldigt omedvetna resenärer kan man säga. Men det var nog också så att det är inte lätt att förstå att Väst Berlin låg som en liten ö mitt i Öst Tyskland…Resan över var inte lång men rätt så skrämmande. Vi fick ställa upp oss på led i alfabets ordning för att det skulle gå smidigt genom passkontrollen. Så långt helt ok, men det var inte en person där som var det minsta trevlig. Och i tornen runt omkring så fanns det beväpnade vakter.
När vi steg av tåget och ställde ner våra resväskor i Öst så var allt annorlunda…Allt som fanns i överflöd i Väst Berlin saknades här.
Vi fick inte turista själva i Öst Berlin utan vi blev lotsade runt. Jag har några minnen från Öst som etsade sig fast. Det ena är Alexanderplatz, denna i mitt sinne sägenomspunna plats...Det var en grå betong plats med ett stort varuhus. Från de grå höghusen runt omkring hängde det röda banderoller från balkongerna högst uppe. Vi gick in i varuhuset för att göra av med de pengar som vi växlat och som vi inte fick föra ut. Vi gick runt där och kände det som om vi gjort en tidsresa bakåt i tiden. Det fanns inget att köpa där även om det fanns saker på hyllorna. På barn avdelningen gick jag in, för kanske att jag där skulle hitta något till Camilla och Susanna. Dockorna var i formpressad plast med på målat hår och nylon kläder…Vi gick till det café som fanns där men blev bryskt bort motad av en patrona som hade hand om något i caféet som vi inte kunde lista ut. Några gäster där ville hon inte ha. Det var sådana kontraster så vi fick oss en riktigt ordentlig kurs i hur världen kan se ut.
Efter att istället för att få se mer av staden, som vi ville ha gått i fyra timmar på Pergamon museum så var det kväll och vi skulle ut och äta i TV tornet. Det såg vi fram emot eftersom den hade en restaurang som snurrade runt så att man hade en härlig och varierande utsikt. Vi tog hissen upp och där inne i hissen satt det en kille som hade som arbete att trycka på knappen. Ja, alla hade ett jobb, detta var hans. Sen satte vi oss ner vi vårt bord för att äta och se på utsikten. Innan maten kom in fick vi reda på att vi endast fick stanna en timme i tornet. Det gällde nog alla gäster kan jag tro så här i efterhand. Detta var för att man från tornet hade full uppsikt över muren och man ville inte att någon skulle kunna sitta här uppe och planera sin flykt. Det sa man såklart inte på restaurangen, det fick vi reda på efteråt.
Att sitta i TV tornet var att som på första parkett se livets riktiga tragiska öden. Väst Berlin som glittrade som en diamant och som aldrig stannade av för att vila på den andra sidan muren. Vi fick i efterhand reda på att man på väst sidan lyste upp extra mycket så att muren skulle vara så synlig som möjligt för dem från öst som kikade över. Sen där muren var och över till öst sidan så var det så gott som helt mörkt och på Unter den Linden som är och var en stor paradgata så lyste bara några få gatlyktor här och där.
.
Brandenburger Tor
Jaa, min sista minnesbild av denna overkliga plats var när vi en dag av två skulle äta förbeställd lunch på en liten restaurang. Vi kom in och blev snabbt hänvisade till vårt långbord som var plaserat så att endast vi och de som kom från köket kunde gå förbi oss. Vi var avgränsade med stolar så att de övriga bara kunde titta på oss, inte prata med oss. För det var en av de skumma sakerna. Ingen fick prata med oss och ingen utom en ung kille vågade göra det.
När vi var på väg från den här restaurangen så kom den killen efter oss. Han pratade snabbt och ställde så många frågor han kunde på kort tid. För när huskroppen tog slut så var han tvungen att gå åt ett annat håll så att ingen skulle tro att han följde efter oss.
På väg hem med tåget så fick vi vår sista kontrast upplevelse. På tåget i öst så var det väldig kontroll med hundar och ilskna vakter som kollade inte bara under tåget utan också i våra vagnar och under våra britsar, så att ingen som ville fly skulle kunna gömma sig. På natten när det var en kontroll så bankades det hårt och intensivt på vår hytt dörr, det var passkontroll. Obarmhärtig tändes lampan i taket och vi ombads bryskt att inte bara visa passet utan även öppna våra ögon som inte riktigt hade vaknat till ännu.
När vi kom till Sverige tidigt på morgonen så knackade någon diskret på vår tågdörr och frågade lika försynt om vi hade något att förtulla. Vi grymtade –nej och blev inte störda mer….
Jag skulle verkligen vilja återvända till Berlin idag, men då den gången,var jag avskräckt från allt vad Öst hette.
Idag firar Berlinarna 20 års jubilèet efter murens fall. Jag gläds med dem!
..med tjockt och med tunt…
För flera år sedan så var vi och några goda vänner ofta på Öland och målade Vedic Art. En härlig syssla som vi verkligen gillade. Det var som en meditation att bara stå och måla.
Att måla stort och att måla smått…det är verkligen olika.
I Vedic Art går man igenom 17 olika principer, så att man steg för steg kommer in i att måla.
Många som går kurser i Vedic Art säger
–jag kan inte måla, jag är inte bra på att måla…. Ändå så är man där av någon mysko anledning. Och rätt vad det är är man helt uppslukad.
Jag och C gick lärarutbildningen en sommar, så klart för att kunna hålla kurser men absolut mest för att ännu mer kunna komma in i all kunskap om just det här sättet att måla.
När jag fyllde år för tre år sedan så hade födelsedagskalas för släkten och vi målade den eftermiddagen kvällen. Med avbrott för bubbeldricka och för buffé. Så himla trevligt och mysigt.
Där på en kurs på Öland, så hände det magiska. När jag höll på med min målning så intensivt och koncentrerat så ser jag helt plötsligt att där finns några som vill komma fram ur bilden….
Jag har hört författare berätta ungefär detsamma, när de har kommit en litterär gestalt till dem som de bara måste skriva om.
Dom är så diffusa till en början att jag knappt vågar titta bort från tavlan när jag tar ny färg. Hur ska jag göra för att hålla dem kvar…?För att få dem synliga utan att göra för mycket åverkan på bilden..
Jag vågar knappt släppa blicken från tavlan men måste ändå få tag i vår lärare för att få råd.
Han kommer, han råder…men det är ändå jag som behöver göra rätt. Och vad som är rätt vet inte jag fastän jag har fått råd…
Jag avslutade målningen i tid, utan att ha gömt vandrarna i en massa färg igen. Stillsamt kom dom vandrande ut ur målningen och dom är kvar.
Tavlan fick min mamma och hon tittar ofta, ofta på den och blir glad det blir jag också när jag ser den. Nej, det har inte blivit så många andra tavlor än denna för mig. Men det är lika avkopplande fortfarande när vi målar och målningen gör mig glad.
Vad det gäller färgvalet som jag har på denna, lila. Så var det ingen tanke bakom utan det var den enda färg som jag inte hade provat bland alla tuber och flaskor som vi hade med oss.
För övrigt tror jag mig ha hört att när Picasso målade blått under en period av sitt konstnärskap. Och någon frågade varför han gjorde det om det fanns en tanke bakom det? Då svarade han –jag tar den färg som är närmast och det var blått…
En skön avrundning på onsdagen var födelsedagsfest hemma hos Christina.
Så god mat, som tillagats av fina döttrarna, så gott bubbel mmm! Massor av prat och skratt och ibland blev det alldeles tyst i rummet då någon berättade något som alla ville höra. Men mest pratade vi alla samtidigt ;). Helt underbart!
Trodde som vanligt att jag skulle hinna prata mer med Mona..men så blir det när det är fest.
Livet é underbart!
I sent my soul through the invisible,
some letter of that afterlife to spell;
and by and by my soul returned to me,
and answered, "I myself am Heav'n and Hell
För länge sedan läste jag dessa rader i en bok, vars namn jag inte har kunnat påminna mig. Jag har fram till nu inte kunnat hitta texten…men så idag så fanns den där.
Och faktum är –jag gillar dem fortfarande.
