En bra start på..

…arbetsåret fick mina kollegor och jag idag när vi lyssnade på en föreläsning av och med Veli Tuomela som är språkforskare och filosofiedoktor i tvåspråkighet. Det han talar mycket om är hur vi pedagoger förhåller oss till språket…

Vi fick alla till oss så mycket tänkvärt som senare resulterade i att det blev fantastiskt bra diskussioner när vi senare satt på vår förskola!  Är du intresserad så kan du läsa den här artikel. Blir du ännu mer intresserad, gå på någon av hans föreläsningar! Det ska jag göra igen!

Veli Tuomelas fem språkpedagogiska principer

*Språkutrymme. Det finns utrymme för språk i alla rutinsituationer och aktiviteter – fyll utrymmet med så mycket språk som möjligt.

* Upplevelser. Språket utvecklas om ett barn får klä sina upplevelser i språk.

*Rikt språkbruk. Det är vanligt att förenkla mycket i samtal med barn. Säg ”lägg äppelskrutten i komposthinken” i stället för bara ”lägg den där”.

*Språknivå. Om den vuxne ligger lite över barnets språknivå stimuleras och utmanas språkutvecklingen. För enkelt eller för svårt språk är däremot hämmande.

* Begriplighet. Det är lätt att vara övertydlig med kroppspråk, gester och bilder. Fundera över hur begripligt språket i sig är.

Vår pyttelilla..

 

…gästtoaletten har jag glömt bort att visa upp. Den som tog rätt så lång tid att få klar. I och med att det blev en vägghängd toalettstol så fick vi en liten hylla ovanför, där vi har ställt ljus och en liten reseikon.

Små detaljer är kvar att fixa…

…men en av mina härliga julklappar från Saltistjejen är som pricken över i-et. Det syns inte här på bilden tyvärr, men flaskan färgmatchar perfekt! Och doftar sagolikt av pepparmint.

Tack än en gång!

Tapeten hittade vi som sagt på en inredningsbutik på Söder. Vi fick rådet att ej tapetsera väggen som man ser precis rakt fram när man kommer in på toaletten för att det skulle bli alldeles för blommigt, så den är vit. Där ska vi hänga upp bilder från vår Sydafrika resa..förmodligen några häftiga djurbilder från safarin. Golvet blev grafitgrå klinkers. Jättefint tycker vi!

Minnet är nu tomt..

….ja så står det nu på min kameradisplay. Så var det ju för mig idag så jag vet hur det känns om man säger så.

Efter att ha sörjt över bilderna som inte blev på Julie i målartagen så började min hjärna att arbeta för högtryck. Jag är inte det minsta teknisk. Min fina kamera kan jag inte mer än ta bilder med. Ibland utan minnet i som sagt var…sån är jag! Men den är tydligen mycket intelligent och gjord för såna som jag…;).

När jag i eftermiddag vandrade ut i kylan för att möta vännen M så fortsatte mina tankar att mala. När jag tog bilder av Julie så fick jag ju radera andra bilder?? Märkligt om inte minnet är i så kan det ju inte finnas bilder att radera heller…eller?

Så fort jag kom hem igen så kollade jag kameran. Jag tog ut minnet, slog på kameran och DÄR VAR BILDERNA! Min extra ordinära superkamera kan ta 22 bilder även utan minneschipet som jag hade tagit ut igår. Så här ska du nu få se mitt lilla gryn :).

- Hm, vad är nu det här för något?

-Skulle jag äta det här? Smakar inte så gott precis.

-Nu över till tvåhansdsmålning.

-Å lite i håret mé.

- Mormor, får man verkligen göra såhär?

-Nu börjar färgen svalna och är inte lika skön längre…jag vill ta av mig tröjan..

..nu!

Inte så smart x2

Ja, det lilla underverket är kvar i min vård :) så idag tänkte jag…eller inte.

Fingerfärg är något som är kul för riktigt små barn. För Julie var detta nog första gången…tydligen för mormor med!? Vi vispade ihop potatismjöl och varmtvatten, som när man ska göra kräm. Det är en perfekt och ofarlig  fingerfärgbas. Jag sökte runt i kryddskåpet efter karamellfärg…där fanns blått. Okej! Blått är fint..Bordet var fixat med stort papper på + t-shirt till lilltjejen att ha på som skydd…

Allt åkte till en början in i munnen, såklart! Sen hela håret :) å händer och armar å in i munnen igen. Jag fotograferade som bara den. Att dokumentera Julies målning och endast ett barns målande kändes jätteroligt. På jobbet är det ju oftast några fler barn som målar samtidigt.

Vi hade buskul!

Tills vi kom till avtvättning…blått är inte en optimalfärg..åtminstone inte karamellfärgsblått. Jag har provat pulverfärg i blått för flera år sedan och de luktade som om alla på förskolan hade magsjuka. Så det gör jag aldrig om. Men blå karamellfärg i play-doh lera går utmärkt.

Nåja, sötnosen är efter tvättning nu tatuerad blå på händerna, runt munnen & i hårbotten!! Hon måste kanske vara kvar här tills det försvinner så att inte hennes mor & far blir helt förskräckta ;).

Och nu när jag satte mig ner för att titta på korten sååå kan jag meddela att det blev det inte ett enda. För smarta jag hade inte något minne i kameran heller.…

Fingerfärg

Koka upp den mängd vatten som du tror går åt, vi tog cirka 4 dl, blanda här i den färg som du har valt. Tag 2-3msk potatismjöl som du rört ut med vatten och häller i det varma vattnet i en fin stråle medan du vispar. Om du tycker att fingerfärgen blir för tunn, tag i mer potatismjöl.  Tips; Endel barn vill inte bli kladdiga och vill därför inte testa. Lägg då i färg i en genomskinlig plastpåse, knyt igen. Det känns som fingerfärg men barnen blir inte kladdiga. Senare brukar barnen vilja kladda på för fullt. Att måla med den här varma färgen är riktigt skönt!

Play-Doh

1 liter kokande vatten.
1 liter vetemjöl
4 dl salt
4 msk citronsyra , 3 msk matolja
karamellfärg

-  Rör ner alla ingredienser i det kokande vattnet. Knåda sedan ihop degen.

-  Förvara degen i glassburk av plast.

Music music!

Man kan få helt olika souvenirer från personer som är ute och reser. Något som vi i familjen ofta delar ut till varandra är musik souvenirer. Tarkan & Mustafa Sandal är två av dem som vi njöt och dansade till för flera år sedan efter vår semester i Turkiet.

Den här musik souveniren fick jag av Camilla idag. Tack älskling!  Lyssna till Charlie Winston!

Än slank hon hit…

 

..å än slank hon dit…

 

Så mjuk snön är! Julie sticker handen i snön flera gånger i samma snöhål…

Å nu tänker jag springa iväg haha!

Många ska det…

..vara. En nyvaken Julie står upp i sängen och väntar på att få komma upp. Men först måste alla dockorna med….

Undrar om dockorna gillar frukost?

Nu ska vi gå ut…Aha! Får dockorna inte följa med?

Om längtan…

..och om kärlek.

Sent igår kväll ja man kan nog snarare säga att det var mitt i natten kom Lilla Julie med föräldrar hem från sin julvistelse i Frankrike. I flera veckor har man gosat med farmor & farfar, morbröder & mostrar en hel massa kusiner & vänner.

De mellanlandade här hemma hos oss och stöp i säng. Trötta av allt resande och av bara tanken på att de ska upp till väntande arbete idag.

Men Lilla Julie och jag, vi får tid att bara mysa tillsammans hela dagen. Kärleksbubblet till detta lilla gryn är i kolosalformat. Och all längtan efter att gosa, skratta och gå på upptäcktsfärd tillsammans får jag nu stillat under dagen.

♥♥Det är kärlek när våra ögon möts,när jag får hålla dig i min famn, när dina armar slingrar sig runt min hals och du ler så oemotståndligt och varmt. Jag känner djupt inom mig att denna källa av kärlek till Dig du lilla stora gryn är så fantastiskt enorm , så vacker och evigt underbar.♥♥ 

Om att släpa sig..

..ut.

I några dagar har jag släpat mig och någon annan smått ovillig familjemedlem ut på promenad. Joo…om sanningen ska fram blev jag nog släpad av dig igår Susanna…men det var jag som fick promenaden att bli två timmar istället för en timme eftersom jag lockade med Gateau besök som delmål på vår väg.

Och det är just det där att släpa sig som jag funderar över…Hur kan förfallet gå så snabbt?? Ledigheten och stillasittandet har varat så kort tid. Det myckna ätandet med. Ändå känns det som om jag har tappat all ork till att röra på mig.

Med den allra högsta, bestämdaste och hårdaste rösten säger jag till mig själv.

-Nu ska jag ut och gå! –Varför då…måste bara…först det här..sen kanske. Svarar mitt inre då.

-Men jag tycker ju om att röra på mig, mår mycket bättre då säger jag med ännu högre och mer uppfodrande röst till mig själv.

Å till slut lyfter jag på mig och känner inte det minsta av att –det ska bli skönt. 

Jag är nog lat av naturen, förklädd så att till och med jag själv tror att jag gillar att sporta och röra på mig.

Vi har på jobbet förmånen att helt gratis gå och träna på vårt badhus där det finns sprillans nyfixade träningslokaler…men jag är så lat, så efter jobbet orkar jag inte gå dit för att det ligger åt fel håll!!

I december kom jag på den briljanta idén hur jag skulle kunna lura mig själv att gå på gym, förfallet hade så smått börjat redan tidigt denna månad. Nu i januari öppnar en sprillans ny träningslokal som jag passerar på min väg till och från jobbet.

Där skrev jag in mig, så dit ska jag gå ofta-ofta så snart dom slår upp dörrarna. Det är inte gratis precis så det vill till att jag går dit och får valuta för pengarna…

Att jag anmälde mig till midnattsloppet är också en sån där grej som jag gör för att jag vet att jag mår bäst av att röra på mig…men herregù så långt inne det sitter… När jag släpade mig runt på promenaden idag så fattade jag faktiskt inte hur jag tänker när jag tror att jag ska orka springa! …jag som inte orkat springa även när jag haft bättre kondis än nu…

Skulle sitta bra med en mentaltränare.