
Det är mysigt med luciafirande, men här hemma hos oss var det länge sedan döttrarna skred omkring i lucialinnen och sonen i tomtedräkt denna morgon. Jag äter tomtegröt, rester efter gårdagens brunch här hemma och maken han siktade in sig på en grapefrukt frukost…möjligen med tanke på att det blev riktigt goda tilltugg hemma hos bror och svägerska igår eftermiddag och den stundande julen hemma hos hans mor och far. Det lär vara bra att hålla igen inför det ;).
Men imorgon på jobbet så ska det firas Lucia med alla barn och föräldrar. Det blir mysigt och stämningsfullt! Föräldrarna har med sig var sin kaffekorg somde efter all sång mumsar på.
Vi arbetskamrater skall när allt är över ha en lillajulafton tillsammans. Äta wok och dela ut små julklappar till varandra.
Inför en lucia för flera år sedan så tränade vi med barnen precis som nu på alla Luciasånger. Barnen pratade om vad dom skulle ha på sig på den stora dagen. Sa någon att den skulle vara Lucia så skulle alla vara Lucia, ändrade sig någon och sa –jag ska vara tomte så skulle alla vara tomte. Barnen var ungefär 2½-3½ år. En pojke sa rätt som det var något, vi förstod först inte alls vad han sa. Både för att han pratade lite otydligt men också för att vi aldrig hade hört att någon ville vara det han ville vara. Tillslut hörde vi att han ville vara julbock!?! –Julbock? sa vi och förstod ingenting, vart kom det ifrån? Men så kom vi på, vi hade ju sjungit en sång som han och alla barnen älskade och därför ville han vara just julbock.
Sätt dig på bocken.
Sätt dej på bocken, håll mej i rocken,
sen så rider vi bort i galopp.
Till pepparkakskungen, men då blir du tvungen
lova att ej äta honom upp.
