Så var det äntligen..

….dags för oss att resa vidare till vårt efterlängtade delmål, Anafora retreatgård som ligger mitt mellan Kairo och Alexandria. Vår goda vän M var redan där sedan en vecka. Hon hade under veckan arbetat som volontär och vi såg mycket fram emot att ses igen. Hon ville visa allt! Vi ville se allt!

Fantastiskt! Det är precis som vi tänkte oss och lite till. Men väldigt svårt att beskriva. Anafora behöver upplevas. – Det är som att komma hem!

Det är en så härlig känsla här, som om jag/ vi är efterlängtade. Här börjar vår upplevelse av det stora i det lilla och emellanåt är det precis tvärt om. Det är nu som tiden stannar av och som om den är oändlig.

Hit kan vem som helst komma oberoende av religion eller nation, men av dem som jobbar och bor här är de flesta kristna kopter. Anafora är en plats där människor möts och mår bra. Det finns en kyrka på gården, men du besöker den helt frivilligt. Här finns inga måsten. Anafora har inte  någon hemsida utan vetskapen om dess existens sprids från mun till mun.

Det var med tungt hjärta som vi efter två dygn lämnade Anafora. Alla stod på trappan och sjöng för oss och vinkade farväl och välkommen åter. 

Jag stänger till här för nu

Öppnar fönstret mot våren i Det stora i det lilla, jo jag tror att den är påväg även om det snöade igår och det fortfarande känns rätt burrigt ute.  Jag vaknade för en stund sedan till en koltrasts vackra sång. Det bådar gott!

Kanske kommer jag att skriva lite kort här då och då. För att det behövs en lugn och stilla vrå. Vi får se :).

Välkommen dit gott folk!

Säg är det konstigt..

..att man längtar bort ibland….ganska ofta just denna vinter?

Den här vintern som har hållit oss i ett järngrepp rätt länge nu har för mig  känts som rena rama öknen, rätt så olidlig faktiskt. 

Den glädje som jag brukar känna vid snöfall och att snön inte försvinner så fort den når marken har totalt försvunnit.

-Nu får den gärna ta slut!

Snart, mycket snart drar vi iväg på vår retreatresa och ökenvandring. En ökenvandring på riktigt i Sinaiberget, som känns helt fantastiskt underbar! Precis i rätt tid och vi får sol!! och upplevelser.

Våra ryggsäckar ligger färdiga att fyllas med atiraljer och grejer för två veckor då vi kommer att tillbringa dagarna på vandring och nätterna i beduinläger. Det kommer att bli packade till bristningsgränsen, men de får väga högst 20 kg var!? Hur det ska gå till förstår jag just nu inte alls…

När vi sen återvänder till Sverige önskar jag mig två saker riktigt mycket

* att träffa våra barn och barnbarnet över en god bit mat 

* att  vårsolen lyser så att snön smälter bort

Jag önskar också att jag kommer igång ordentligt med träningen och skrivandet här på bloggen igen. Tiden från det att jag började jobba fulltid har gjort att den fria tiden så gott som helt gått åt till återhämtning. Så har det fått vara, men det är strax dax för ett myrsteg till. Dagtiden/jobbtiden fungerar hur bra som helst! Det glädjer jag mig åt.

Solen återvänder och

jag vågar knappt tro att det är sant.

I morse när jag kom till jobbet så var jag tvungen att stanna upp en stund innan jag gick in.

Solen lös så vackert över viken nedanför min arbetsplats. Träden och marken gnistrade av frost och snö.

Och himlen den var klarblå,

så vackert att jag blev alldeles tårögd och knappt kunde röra mig därifrån…

Sköna sommardagar…

.. med sol och värme och sköna grillstunder  i trädgården känns väldigt lååångt borta just nu.

Matbordet har en duk av snö som är rätt vacker…men…nu räcker det!

Bara för att jag och så många andra har bönat och bett år ut och år in att vi ska få en vit vinter. Så menade nog ingen av oss en vinter med så här gigantiskt mycket snö.

Ska det  aldrig ta slut?

Hoppet står till att –det nog borde innebära en varm sommar….please!

Enjoy!

Elaine Paige & Susan Boyle

Om att vandra..

..i öknen och under tystnad har några i min närhet ställt frågor om.

Jag vet inte vilket som förvånar eller ger mest huvudbry? Att vi ska vandra i en öken eller att vi gör vandringen under tystnad?

Men idag läste jag dessa ord,

"Learn to get in touch with the silence within yourself and know that everything in life has a purpose." Elisabeth Kübler-Ross

Och tänker vidare -mmm det är just tystnaden som gör att jag hör vad jag själv tänker och och går djupare in i mig. Och det är det som jag just nu längtar efter som allra mest. Det är också där jag hittar det som är jag och det som jag brinner för.

-Min egen låga.

Och värmen och solen är också gôtt såklart!

Äntligen fredag..

..å fredags tempot inträder. Det är skönt!

Julie med mor kommer på besök och vi ska göra något gott till middag och mysa ihop.

 

Jag håller på att gå in mina vandrarkängor, det är tungt att gå med dem inomhus. Så jag tror att jag efter middag sätter benen högt.  Men jag måste gå in dom för jag är rädd att jag kommer att få skavsår annars. Nu är det bara tre veckor kvar innan vår ökenvandring börjar.

Innan jag lägger benen högt är det nog bäst att korka upp champagnen. S har fått en topp lägenhet! Hyresrätt och allt. På en plats som hon knappt vågat drömma om. Det är stort!

Ha en fin helg!

Finfrämmande

Vårt lilla söta barnbarn är på besök.

Hon tog ut lite komptid från sin förskola idag för att vara med morfar och bara vara. Dom två har njutit ute i solen idag.

Hon är en liten bestämd dam som lägger sig raklång på golvet om det inte blir som hon vill. När jag kom från jobbet idag och såklart ville krama om lillhjärtat, så rynkade hon ihop sina ögonbryn och tittade på mig med en blick som uttryckte –Och vem är du??  –Känner vi två varandra??

Jag blir full i skratt! Tänk att bara vara strax över året och ha en så stark integritet. Det är bra!

Just nu sitter hon och ser en fransk barnfilm. Hon lever sig in i filmen ett ögonblick, sen vill hon titta i en bok. Det som slår mig då är att vårt lilla barnbarn redan nu kan något som vi inte kan…franska! Det är stort!

Om att få ihop det…

…i vardagen alltså.

Vad skriver man om när man jobbar hela dagarna och livet fylls på med annat än just bloggskrivandet? Ja det är en riktigt aktuell fråga som jag inte har något svar på.

Jag älskar att skriva! Det är något som jag inte vill vara utan. Men nu blir mitt skrivande istället jobbskriv, dokumentation av det som barnen gör på förskolan, utvecklingssamtalsplaner, planeringar och mötesanteckningar med mera, med mera…sen har orden tagit slut…

Kanske att det om några veckor har blivit så att tiden har rätat ut sig för mig och att fler ord kommit till mig (0: för det vill jag så gärna att de ska ha gjort. Men nu….näe tyärr.

Det påminner mig om när jag var 4-5 år och var hos en dagmamma som hade massor av barn, minst fem, sex stycken! Jag var ju själv en liten sladdis och hade endast storebröder då, så jag förstod faktiskt inte riktigt hur hon dagmamman, visste att alla barnen var hennes.

Vi barn lekte intensivt hela dagarna och det var en hel massa lekprat. Och jag minns att jag plötsligt sa till ett av barnen att jag inte ville prata nått mer den dagen för jag skulle spara pratet tills jag kom hem till mamma och pappa. Så att det skulle finnas något kvar då…

Nästa tanke var –Men hur kan mamma och pappa som är så  gamla ha något prat kvar?

Hur det kom sig att jag trodde att det kunde ta slut? Jaa, barns tankar är magiska men pratet har ju räckt så här långt, så fler ord att skriva ned kommer nog till mig också bara jag ger mig till tåls.

Kram på er!

Förkylt!

Det är helt otroligt hur en förkylning kan galoppera runt i kroppen och bara byta plats.

Förra veckan fick jag lite ont i halsen. När jag på lördagen träffade vänner så blev det onda bara värre och värre. På söndagen hade jag feber. Det vände på måndagen, skönt! Jobbade tisdag då jag var lite snuvig…men på onsdagen måste mina tårkanaler har varit igentäppta för tårarna rann oavbrutet hela dagen. För att kunna se något alls fick jag torka tårar hela tiden. Barnen tittade undrande på mig –är du ledsen?

Tänkte på min svärfar som har ett ständigt rinnande öga. Inte nog med att det inte är så kul att gå omkring och torka tårar hela tiden, tårar är en stark vätska. Vilket jag inte har tänkt på tidigare. Efter en tårfylld dag så var kinderna röda, svidiga och nariga. Ajaj! Jag smörjer nu in med fet salva så att det ska bli som vanligt igen.

Idag är jag bara snuvig igen skönt nog men undrar hur länge detta ska fortgå. Kan kroppen tillverka precis hur mycket snor som helst undrar jag från en driva av pappersnäsdukar?

Jag får kanske skicka in den frågan till någon sida för barn och skriva under med frågar Ewa 7 år (0:

Efter en liten vecka..

..på etthundra procent så känns det riktigt bra!

….på dagtid.

Efter jobbet har jag tagit det väääldigt lugnt. Ströläst tidningar, mest rubriker för att det är stora bokstäver och känns lättsmält.

Strötittat på trevliga bloggar, men inte kommenterat så mycket för jag har varit för trött. Jag har zappat på TV´n med tanken att   –jag borde göra något annat istället, något som gör mig pigg…men nästa tanke har varit –jag hinner, men inte just nu.

Mornarna har kommit snabbt! Men när jag väl lyckades vända på dygnet efter den långa och sköna julledigheten så är jag pigg och har vaknat innan klockan har ringt. Kanske för att jag lagt mig så tidigt :).

Arbetsdagarna går finfint! Där känner jag att jag har läget under kontroll. Nemas problemas som man säger. Och det glädjer jag mig åt för det känns trots allt som det absolut viktigaste. För såhär har det varit mest hela tiden när jag gått upp i tid efter sjukskrivningen. Även då jag bara arbetstränade två timmar om dagen. Att det är tiden efter jobbdagens slut som jag behöver lära mig att hantera på bästa sätt. Därför ger jag mig själv tillåtelse att slappa och hänga och bara vara just nu. För jag vet att jag alldeles snart gör allt det där som jag vill göra efter arbetsdagens slut.

Men inte ännu….

Ha en skön helg go vänner!

En inbjudan..

..har jag fått igen.

Ja, det är faktiskt andra gången på bara några år som den har kommit i min brevlåda. Första gången tänkte jag

–…Men varför och hur? Jag vet ju ingenting alls om det här. Om det var när jag var runt nio-tio år då hade det passat mig perfekt. För då kunde jag precis allt om detta. Men nu!

Så 4 söndagar i rad ska jag vara en av dem som röstar här! Sist var det himla roligt tycker jag och då var det den HÄR  jag, precis som så många andra ville ha på första plats.

Otroligt..

….härligt!

Nu, om bara några timmar har min första arbetsvecka på fulltid gått.

Längre dagar, men jag trivs så bra så tiden går fort! Inskolningen av två riktiga sötnosar på 1½ år går som sort. Vår inskolnings variant där föräldrarna är med mellan 9 & 14 de första 3-4 dagarna är så bra. Vi hinner lära känna varandra både vuxna och barn. Och barnen provar på allt nytt med pappa eller mamma först. Igår kunde båda två vara på förskolan med mig den tiden medan föräldrar var hemma som backup om det skulle behövas. Det är roligt när det funkar!

I det härliga vädret åker de större barnen stjärtlapp så fort de kommer ut. Det är också en glädje att se glittret i barnens ögon när de kommit på hur de ska göra för att kunna åka och hålla sig kvar samtidigt.

Jag är som en sombie på kvällarna här hemma, har inte riktigt lyckas vända dygnet efter ledigheten och det är nog bäst att jag gör det pronto. Det är hemskt att knappt komma ur sängen på morgonen när klockan ringer…

Ja, det här var lite osorterade ord såhär på morgonkulan.

Ha en riktigt bra dag!

Å ikväll blir det fredagsmys med Julie :)!

Nästan som ett…

..kinderägg.

På Frankfurts flygplats hittade maken den här bra-att-ha-på-resan-grejen!! Vet du vad det är?

-Jo, en tandborste som är liten och behändig. När du vill borsta tänderna så tar du fram den lilla tandborsten med tandkräm på ur det blå plastägget. Tuggar runt den i munnen i någon minut. Sen är du fräsch igen!

Voilá!

ps. När jag söker på Kinderägg för att länka så hittar jag den här artikeln. Är den på riktigt? Det känns som om de borde ha lite annat att oroa sig för…

Något att se fram emot!

Att resa är härligt och något som vi gör mer än gärna i vår familj. Döttrarna har rest och bott utomlands både korta och långa perioder genom åren. Det har inte C och jag gjort, men vi har njutit av de olika semestertripparna som vi har gjort även om de varit betydligt kortare. Sonen har hängt med oss på våra utåt resor ibland och har inte varit lika sugen att ge sig ut i världen själv som systrarna.

Det som har varit skönt har varit att de ha varit så olika. Resan till Brasilien –03 eller till Indien sommaren –00 &  årsskiftet –00 & –01 går inte att jämföra på samma dag. Den ena var en upplevelse utåt. Massor av sköna vackra platser, bad, mat…Indien var visserligen helt otroligt att uppleva att se att känna doften av. Men eftersom vi till största delen av månaden där gjorde en inre resa så blev den speciell på ett annat sätt. Resan med den stora familjen till Frankrike för att träffa ny släkt och få fina upplevelser tillsammans var outstanding alla kategorier!! Frankrike II, blev C´s och min roadtrip längst Franska rivieran i somras  genom Provence och upp i bergen på hissnande vägar! Så härligt med all tid tillsammans och allt vackert som vi såg och upplevde.

I mars gör vi en ny resa, min kärlek C och jag och vännen M. Vi ska ökenvandra!  Åh vad vi ser fram emot det! Det blir en resa inåt, med utsikt och stjärnklara nätter i sovsäck.

Resan varar i femton dagar och vi påbörjar den på retreatfarmen Anafora…

I vår reseinformation står det såhär.

Därefter reser vi ner till Sinai öknen, möter kloster och vandrar ”Vägen” i dalgångarna runt Sinaiberg. Vi får hjälp av lokala beduiner och kameler som bär vår packning! Sinaidelen avslutas på Basata eco lodge vid Röda havet. Resan präglas av enkelhet, basata på arabiska stillhet och eftertanke.

Så nu ska jag börja prova vandrarkängor….varför köpte jag inte ett par i Sydafrika där dom var så otroligt billiga? En bra ryggsäck behöver jag också kan jag tänka mig…bättre för kamelerna att bära än en resväska ;)…

Återkommer nog om förberedelserna :)!

Senare Måste bara lägga till C´s roliga kommentar till mig efter detta inlägg så att alla som inte läser kommentarer också får ett gott skratt ; PS. Jag har bara sett kameler med pucklar...aldrig med ryggsäck *L*! Jag tror inte att det spelar någon som helst roll för kamelen. Däremot kan det vara enklare för dig att resa med din packning då det inte finns bärhjälp. DS.

En bra start på..

…arbetsåret fick mina kollegor och jag idag när vi lyssnade på en föreläsning av och med Veli Tuomela som är språkforskare och filosofiedoktor i tvåspråkighet. Det han talar mycket om är hur vi pedagoger förhåller oss till språket…

Vi fick alla till oss så mycket tänkvärt som senare resulterade i att det blev fantastiskt bra diskussioner när vi senare satt på vår förskola!  Är du intresserad så kan du läsa den här artikel. Blir du ännu mer intresserad, gå på någon av hans föreläsningar! Det ska jag göra igen!

Veli Tuomelas fem språkpedagogiska principer

*Språkutrymme. Det finns utrymme för språk i alla rutinsituationer och aktiviteter – fyll utrymmet med så mycket språk som möjligt.

* Upplevelser. Språket utvecklas om ett barn får klä sina upplevelser i språk.

*Rikt språkbruk. Det är vanligt att förenkla mycket i samtal med barn. Säg ”lägg äppelskrutten i komposthinken” i stället för bara ”lägg den där”.

*Språknivå. Om den vuxne ligger lite över barnets språknivå stimuleras och utmanas språkutvecklingen. För enkelt eller för svårt språk är däremot hämmande.

* Begriplighet. Det är lätt att vara övertydlig med kroppspråk, gester och bilder. Fundera över hur begripligt språket i sig är.

Vår pyttelilla..

 

…gästtoaletten har jag glömt bort att visa upp. Den som tog rätt så lång tid att få klar. I och med att det blev en vägghängd toalettstol så fick vi en liten hylla ovanför, där vi har ställt ljus och en liten reseikon.

Små detaljer är kvar att fixa…

…men en av mina härliga julklappar från Saltistjejen är som pricken över i-et. Det syns inte här på bilden tyvärr, men flaskan färgmatchar perfekt! Och doftar sagolikt av pepparmint.

Tack än en gång!

Tapeten hittade vi som sagt på en inredningsbutik på Söder. Vi fick rådet att ej tapetsera väggen som man ser precis rakt fram när man kommer in på toaletten för att det skulle bli alldeles för blommigt, så den är vit. Där ska vi hänga upp bilder från vår Sydafrika resa..förmodligen några häftiga djurbilder från safarin. Golvet blev grafitgrå klinkers. Jättefint tycker vi!

Minnet är nu tomt..

….ja så står det nu på min kameradisplay. Så var det ju för mig idag så jag vet hur det känns om man säger så.

Efter att ha sörjt över bilderna som inte blev på Julie i målartagen så började min hjärna att arbeta för högtryck. Jag är inte det minsta teknisk. Min fina kamera kan jag inte mer än ta bilder med. Ibland utan minnet i som sagt var…sån är jag! Men den är tydligen mycket intelligent och gjord för såna som jag…;).

När jag i eftermiddag vandrade ut i kylan för att möta vännen M så fortsatte mina tankar att mala. När jag tog bilder av Julie så fick jag ju radera andra bilder?? Märkligt om inte minnet är i så kan det ju inte finnas bilder att radera heller…eller?

Så fort jag kom hem igen så kollade jag kameran. Jag tog ut minnet, slog på kameran och DÄR VAR BILDERNA! Min extra ordinära superkamera kan ta 22 bilder även utan minneschipet som jag hade tagit ut igår. Så här ska du nu få se mitt lilla gryn :).

- Hm, vad är nu det här för något?

-Skulle jag äta det här? Smakar inte så gott precis.

-Nu över till tvåhansdsmålning.

-Å lite i håret mé.

- Mormor, får man verkligen göra såhär?

-Nu börjar färgen svalna och är inte lika skön längre…jag vill ta av mig tröjan..

..nu!

Inte så smart x2

Ja, det lilla underverket är kvar i min vård :) så idag tänkte jag…eller inte.

Fingerfärg är något som är kul för riktigt små barn. För Julie var detta nog första gången…tydligen för mormor med!? Vi vispade ihop potatismjöl och varmtvatten, som när man ska göra kräm. Det är en perfekt och ofarlig  fingerfärgbas. Jag sökte runt i kryddskåpet efter karamellfärg…där fanns blått. Okej! Blått är fint..Bordet var fixat med stort papper på + t-shirt till lilltjejen att ha på som skydd…

Allt åkte till en början in i munnen, såklart! Sen hela håret :) å händer och armar å in i munnen igen. Jag fotograferade som bara den. Att dokumentera Julies målning och endast ett barns målande kändes jätteroligt. På jobbet är det ju oftast några fler barn som målar samtidigt.

Vi hade buskul!

Tills vi kom till avtvättning…blått är inte en optimalfärg..åtminstone inte karamellfärgsblått. Jag har provat pulverfärg i blått för flera år sedan och de luktade som om alla på förskolan hade magsjuka. Så det gör jag aldrig om. Men blå karamellfärg i play-doh lera går utmärkt.

Nåja, sötnosen är efter tvättning nu tatuerad blå på händerna, runt munnen & i hårbotten!! Hon måste kanske vara kvar här tills det försvinner så att inte hennes mor & far blir helt förskräckta ;).

Och nu när jag satte mig ner för att titta på korten sååå kan jag meddela att det blev det inte ett enda. För smarta jag hade inte något minne i kameran heller.…

Fingerfärg

Koka upp den mängd vatten som du tror går åt, vi tog cirka 4 dl, blanda här i den färg som du har valt. Tag 2-3msk potatismjöl som du rört ut med vatten och häller i det varma vattnet i en fin stråle medan du vispar. Om du tycker att fingerfärgen blir för tunn, tag i mer potatismjöl.  Tips; Endel barn vill inte bli kladdiga och vill därför inte testa. Lägg då i färg i en genomskinlig plastpåse, knyt igen. Det känns som fingerfärg men barnen blir inte kladdiga. Senare brukar barnen vilja kladda på för fullt. Att måla med den här varma färgen är riktigt skönt!

Play-Doh

1 liter kokande vatten.
1 liter vetemjöl
4 dl salt
4 msk citronsyra , 3 msk matolja
karamellfärg

-  Rör ner alla ingredienser i det kokande vattnet. Knåda sedan ihop degen.

-  Förvara degen i glassburk av plast.

Music music!

Man kan få helt olika souvenirer från personer som är ute och reser. Något som vi i familjen ofta delar ut till varandra är musik souvenirer. Tarkan & Mustafa Sandal är två av dem som vi njöt och dansade till för flera år sedan efter vår semester i Turkiet.

Den här musik souveniren fick jag av Camilla idag. Tack älskling!  Lyssna till Charlie Winston!

Än slank hon hit…

 

..å än slank hon dit…

 

Så mjuk snön är! Julie sticker handen i snön flera gånger i samma snöhål…

Å nu tänker jag springa iväg haha!

Många ska det…

..vara. En nyvaken Julie står upp i sängen och väntar på att få komma upp. Men först måste alla dockorna med….

Undrar om dockorna gillar frukost?

Nu ska vi gå ut…Aha! Får dockorna inte följa med?

Om längtan…

..och om kärlek.

Sent igår kväll ja man kan nog snarare säga att det var mitt i natten kom Lilla Julie med föräldrar hem från sin julvistelse i Frankrike. I flera veckor har man gosat med farmor & farfar, morbröder & mostrar en hel massa kusiner & vänner.

De mellanlandade här hemma hos oss och stöp i säng. Trötta av allt resande och av bara tanken på att de ska upp till väntande arbete idag.

Men Lilla Julie och jag, vi får tid att bara mysa tillsammans hela dagen. Kärleksbubblet till detta lilla gryn är i kolosalformat. Och all längtan efter att gosa, skratta och gå på upptäcktsfärd tillsammans får jag nu stillat under dagen.

♥♥Det är kärlek när våra ögon möts,när jag får hålla dig i min famn, när dina armar slingrar sig runt min hals och du ler så oemotståndligt och varmt. Jag känner djupt inom mig att denna källa av kärlek till Dig du lilla stora gryn är så fantastiskt enorm , så vacker och evigt underbar.♥♥ 

Om att släpa sig..

..ut.

I några dagar har jag släpat mig och någon annan smått ovillig familjemedlem ut på promenad. Joo…om sanningen ska fram blev jag nog släpad av dig igår Susanna…men det var jag som fick promenaden att bli två timmar istället för en timme eftersom jag lockade med Gateau besök som delmål på vår väg.

Och det är just det där att släpa sig som jag funderar över…Hur kan förfallet gå så snabbt?? Ledigheten och stillasittandet har varat så kort tid. Det myckna ätandet med. Ändå känns det som om jag har tappat all ork till att röra på mig.

Med den allra högsta, bestämdaste och hårdaste rösten säger jag till mig själv.

-Nu ska jag ut och gå! –Varför då…måste bara…först det här..sen kanske. Svarar mitt inre då.

-Men jag tycker ju om att röra på mig, mår mycket bättre då säger jag med ännu högre och mer uppfodrande röst till mig själv.

Å till slut lyfter jag på mig och känner inte det minsta av att –det ska bli skönt. 

Jag är nog lat av naturen, förklädd så att till och med jag själv tror att jag gillar att sporta och röra på mig.

Vi har på jobbet förmånen att helt gratis gå och träna på vårt badhus där det finns sprillans nyfixade träningslokaler…men jag är så lat, så efter jobbet orkar jag inte gå dit för att det ligger åt fel håll!!

I december kom jag på den briljanta idén hur jag skulle kunna lura mig själv att gå på gym, förfallet hade så smått börjat redan tidigt denna månad. Nu i januari öppnar en sprillans ny träningslokal som jag passerar på min väg till och från jobbet.

Där skrev jag in mig, så dit ska jag gå ofta-ofta så snart dom slår upp dörrarna. Det är inte gratis precis så det vill till att jag går dit och får valuta för pengarna…

Att jag anmälde mig till midnattsloppet är också en sån där grej som jag gör för att jag vet att jag mår bäst av att röra på mig…men herregù så långt inne det sitter… När jag släpade mig runt på promenaden idag så fattade jag faktiskt inte hur jag tänker när jag tror att jag ska orka springa! …jag som inte orkat springa även när jag haft bättre kondis än nu…

Skulle sitta bra med en mentaltränare.

I Gaborone..

..i Botswana har familjen och jag varit två kvällar i rad.

Susanna fick dvd 2 & 3 i julklapp, åh vad vi har njutit.

Den otroligt vackra Mma Ramotswe spelas av Jill Scott som inte bara är skådespelerska utan också sångerska och låtskrivare. Jag blev så glad av at läsa böckerna. Nu gör filmerna mig minst lika glad.

Vinterlandskap…

..är det utanför mitt fönster nu. Stilla faller stora snöflingor ner från en blågrå himmel. Flinga för flinga lägger de sig på varandra och bildar lätta snöberg överallt där de sen landar. Det är vackert.