jag vågar knappt tro att det är sant.
I morse när jag kom till jobbet så var jag tvungen att stanna upp en stund innan jag gick in.
Solen lös så vackert över viken nedanför min arbetsplats. Träden och marken gnistrade av frost och snö.
Och himlen den var klarblå,
så vackert att jag blev alldeles tårögd och knappt kunde röra mig därifrån…
.. med sol och värme och sköna grillstunder i trädgården känns väldigt lååångt borta just nu.
Matbordet har en duk av snö som är rätt vacker…men…nu räcker det!
Bara för att jag och så många andra har bönat och bett år ut och år in att vi ska få en vit vinter. Så menade nog ingen av oss en vinter med så här gigantiskt mycket snö.
Ska det aldrig ta slut?
Hoppet står till att –det nog borde innebära en varm sommar….please!
..i öknen och under tystnad har några i min närhet ställt frågor om.
Jag vet inte vilket som förvånar eller ger mest huvudbry? Att vi ska vandra i en öken eller att vi gör vandringen under tystnad?
Men idag läste jag dessa ord,
"Learn to get in touch with the silence within yourself and know that everything in life has a purpose." Elisabeth Kübler-Ross
Och tänker vidare -mmm det är just tystnaden som gör att jag hör vad jag själv tänker och och går djupare in i mig. Och det är det som jag just nu längtar efter som allra mest. Det är också där jag hittar det som är jag och det som jag brinner för.
-Min egen låga.
Och värmen och solen är också gôtt såklart!
Vårt lilla söta barnbarn är på besök.
Hon tog ut lite komptid från sin förskola idag för att vara med morfar och bara vara. Dom två har njutit ute i solen idag.
Hon är en liten bestämd dam som lägger sig raklång på golvet om det inte blir som hon vill. När jag kom från jobbet idag och såklart ville krama om lillhjärtat, så rynkade hon ihop sina ögonbryn och tittade på mig med en blick som uttryckte –Och vem är du?? –Känner vi två varandra??
Jag blir full i skratt! Tänk att bara vara strax över året och ha en så stark integritet. Det är bra!
Just nu sitter hon och ser en fransk barnfilm. Hon lever sig in i filmen ett ögonblick, sen vill hon titta i en bok. Det som slår mig då är att vårt lilla barnbarn redan nu kan något som vi inte kan…franska! Det är stort!
…i vardagen alltså.
Vad skriver man om när man jobbar hela dagarna och livet fylls på med annat än just bloggskrivandet? Ja det är en riktigt aktuell fråga som jag inte har något svar på.
Jag älskar att skriva! Det är något som jag inte vill vara utan. Men nu blir mitt skrivande istället jobbskriv, dokumentation av det som barnen gör på förskolan, utvecklingssamtalsplaner, planeringar och mötesanteckningar med mera, med mera…sen har orden tagit slut…
Kanske att det om några veckor har blivit så att tiden har rätat ut sig för mig och att fler ord kommit till mig (0: för det vill jag så gärna att de ska ha gjort. Men nu….näe tyärr.
Det påminner mig om när jag var 4-5 år och var hos en dagmamma som hade massor av barn, minst fem, sex stycken! Jag var ju själv en liten sladdis och hade endast storebröder då, så jag förstod faktiskt inte riktigt hur hon dagmamman, visste att alla barnen var hennes.
Vi barn lekte intensivt hela dagarna och det var en hel massa lekprat. Och jag minns att jag plötsligt sa till ett av barnen att jag inte ville prata nått mer den dagen för jag skulle spara pratet tills jag kom hem till mamma och pappa. Så att det skulle finnas något kvar då…
Nästa tanke var –Men hur kan mamma och pappa som är så gamla ha något prat kvar?
Hur det kom sig att jag trodde att det kunde ta slut? Jaa, barns tankar är magiska men pratet har ju räckt så här långt, så fler ord att skriva ned kommer nog till mig också bara jag ger mig till tåls.
Kram på er!
Det är helt otroligt hur en förkylning kan galoppera runt i kroppen och bara byta plats.
Förra veckan fick jag lite ont i halsen. När jag på lördagen träffade vänner så blev det onda bara värre och värre. På söndagen hade jag feber. Det vände på måndagen, skönt! Jobbade tisdag då jag var lite snuvig…men på onsdagen måste mina tårkanaler har varit igentäppta för tårarna rann oavbrutet hela dagen. För att kunna se något alls fick jag torka tårar hela tiden. Barnen tittade undrande på mig –är du ledsen?
Tänkte på min svärfar som har ett ständigt rinnande öga. Inte nog med att det inte är så kul att gå omkring och torka tårar hela tiden, tårar är en stark vätska. Vilket jag inte har tänkt på tidigare. Efter en tårfylld dag så var kinderna röda, svidiga och nariga. Ajaj! Jag smörjer nu in med fet salva så att det ska bli som vanligt igen.
Idag är jag bara snuvig igen skönt nog men undrar hur länge detta ska fortgå. Kan kroppen tillverka precis hur mycket snor som helst undrar jag från en driva av pappersnäsdukar?
Jag får kanske skicka in den frågan till någon sida för barn och skriva under med frågar Ewa 7 år (0:
..på etthundra procent så känns det riktigt bra!
….på dagtid.
Efter jobbet har jag tagit det väääldigt lugnt. Ströläst tidningar, mest rubriker för att det är stora bokstäver och känns lättsmält.
Strötittat på trevliga bloggar, men inte kommenterat så mycket för jag har varit för trött. Jag har zappat på TV´n med tanken att –jag borde göra något annat istället, något som gör mig pigg…men nästa tanke har varit –jag hinner, men inte just nu.
Mornarna har kommit snabbt! Men när jag väl lyckades vända på dygnet efter den långa och sköna julledigheten så är jag pigg och har vaknat innan klockan har ringt. Kanske för att jag lagt mig så tidigt :).
Arbetsdagarna går finfint! Där känner jag att jag har läget under kontroll. Nemas problemas som man säger. Och det glädjer jag mig åt för det känns trots allt som det absolut viktigaste. För såhär har det varit mest hela tiden när jag gått upp i tid efter sjukskrivningen. Även då jag bara arbetstränade två timmar om dagen. Att det är tiden efter jobbdagens slut som jag behöver lära mig att hantera på bästa sätt. Därför ger jag mig själv tillåtelse att slappa och hänga och bara vara just nu. För jag vet att jag alldeles snart gör allt det där som jag vill göra efter arbetsdagens slut.
Men inte ännu….
Ha en skön helg go vänner!
..i form av både dofter och ljud.
Knarret under fötterna till exempel. Blundar jag så skulle jag lika gärna kunna förflyttas massor av år bakåt i tiden och vara påväg till skolan istället för till jobbet.
I morse när jag gick till jobbet så var det massor av snö som yrde runt hela mig. Det har snöat rätt mycket på bara några få dagar så det ligger i uppskottade drivor vid garageinfarter runt omkring där jag går. Jag kom att tänka på alla snögrottor som jag gjorde med mina kompisar som barn. Det var så mysigt! Vi skottade och skottade tills vi kunde krypa in. Där inne var det mörkt, varmt och tyst….
Jag och mina kompisar gick hem och hämtade en ljusstump som vi kunde tända så att det blev ljust där inne i kojan och då började vi fundera på om vi kanske skulle sova över där inne…
Våra föräldrar varnade oss för att gräva våra kojor från vägen, plogbilen kunde ju komma körande och då skulle vi inte hinna ut ur kojan….hemska tanke! Värsta scenariot var att vi skulle bli mosade av plogbilen.
Ja sånt går jag och tänker på, på min väg till jobbet…jag minns också väldigt väl frostens lockelser som jag skrev om tidigare. Ajajaj!
