..med tjockt och med tunt…
För flera år sedan så var vi och några goda vänner ofta på Öland och målade Vedic Art. En härlig syssla som vi verkligen gillade. Det var som en meditation att bara stå och måla.
Att måla stort och att måla smått…det är verkligen olika.
I Vedic Art går man igenom 17 olika principer, så att man steg för steg kommer in i att måla.
Många som går kurser i Vedic Art säger
–jag kan inte måla, jag är inte bra på att måla…. Ändå så är man där av någon mysko anledning. Och rätt vad det är är man helt uppslukad.
Jag och C gick lärarutbildningen en sommar, så klart för att kunna hålla kurser men absolut mest för att ännu mer kunna komma in i all kunskap om just det här sättet att måla.
När jag fyllde år för tre år sedan så hade födelsedagskalas för släkten och vi målade den eftermiddagen kvällen. Med avbrott för bubbeldricka och för buffé. Så himla trevligt och mysigt.
Där på en kurs på Öland, så hände det magiska. När jag höll på med min målning så intensivt och koncentrerat så ser jag helt plötsligt att där finns några som vill komma fram ur bilden….
Jag har hört författare berätta ungefär detsamma, när de har kommit en litterär gestalt till dem som de bara måste skriva om.
Dom är så diffusa till en början att jag knappt vågar titta bort från tavlan när jag tar ny färg. Hur ska jag göra för att hålla dem kvar…?För att få dem synliga utan att göra för mycket åverkan på bilden..
Jag vågar knappt släppa blicken från tavlan men måste ändå få tag i vår lärare för att få råd.
Han kommer, han råder…men det är ändå jag som behöver göra rätt. Och vad som är rätt vet inte jag fastän jag har fått råd…
Jag avslutade målningen i tid, utan att ha gömt vandrarna i en massa färg igen. Stillsamt kom dom vandrande ut ur målningen och dom är kvar.
Tavlan fick min mamma och hon tittar ofta, ofta på den och blir glad det blir jag också när jag ser den. Nej, det har inte blivit så många andra tavlor än denna för mig. Men det är lika avkopplande fortfarande när vi målar och målningen gör mig glad.
Vad det gäller färgvalet som jag har på denna, lila. Så var det ingen tanke bakom utan det var den enda färg som jag inte hade provat bland alla tuber och flaskor som vi hade med oss.
För övrigt tror jag mig ha hört att när Picasso målade blått under en period av sitt konstnärskap. Och någon frågade varför han gjorde det om det fanns en tanke bakom det? Då svarade han –jag tar den färg som är närmast och det var blått…
