En bra start på..

…arbetsåret fick mina kollegor och jag idag när vi lyssnade på en föreläsning av och med Veli Tuomela som är språkforskare och filosofiedoktor i tvåspråkighet. Det han talar mycket om är hur vi pedagoger förhåller oss till språket…

Vi fick alla till oss så mycket tänkvärt som senare resulterade i att det blev fantastiskt bra diskussioner när vi senare satt på vår förskola!  Är du intresserad så kan du läsa den här artikel. Blir du ännu mer intresserad, gå på någon av hans föreläsningar! Det ska jag göra igen!

Veli Tuomelas fem språkpedagogiska principer

*Språkutrymme. Det finns utrymme för språk i alla rutinsituationer och aktiviteter – fyll utrymmet med så mycket språk som möjligt.

* Upplevelser. Språket utvecklas om ett barn får klä sina upplevelser i språk.

*Rikt språkbruk. Det är vanligt att förenkla mycket i samtal med barn. Säg ”lägg äppelskrutten i komposthinken” i stället för bara ”lägg den där”.

*Språknivå. Om den vuxne ligger lite över barnets språknivå stimuleras och utmanas språkutvecklingen. För enkelt eller för svårt språk är däremot hämmande.

* Begriplighet. Det är lätt att vara övertydlig med kroppspråk, gester och bilder. Fundera över hur begripligt språket i sig är.

Inte så smart x2

Ja, det lilla underverket är kvar i min vård :) så idag tänkte jag…eller inte.

Fingerfärg är något som är kul för riktigt små barn. För Julie var detta nog första gången…tydligen för mormor med!? Vi vispade ihop potatismjöl och varmtvatten, som när man ska göra kräm. Det är en perfekt och ofarlig  fingerfärgbas. Jag sökte runt i kryddskåpet efter karamellfärg…där fanns blått. Okej! Blått är fint..Bordet var fixat med stort papper på + t-shirt till lilltjejen att ha på som skydd…

Allt åkte till en början in i munnen, såklart! Sen hela håret :) å händer och armar å in i munnen igen. Jag fotograferade som bara den. Att dokumentera Julies målning och endast ett barns målande kändes jätteroligt. På jobbet är det ju oftast några fler barn som målar samtidigt.

Vi hade buskul!

Tills vi kom till avtvättning…blått är inte en optimalfärg..åtminstone inte karamellfärgsblått. Jag har provat pulverfärg i blått för flera år sedan och de luktade som om alla på förskolan hade magsjuka. Så det gör jag aldrig om. Men blå karamellfärg i play-doh lera går utmärkt.

Nåja, sötnosen är efter tvättning nu tatuerad blå på händerna, runt munnen & i hårbotten!! Hon måste kanske vara kvar här tills det försvinner så att inte hennes mor & far blir helt förskräckta ;).

Och nu när jag satte mig ner för att titta på korten sååå kan jag meddela att det blev det inte ett enda. För smarta jag hade inte något minne i kameran heller.…

Fingerfärg

Koka upp den mängd vatten som du tror går åt, vi tog cirka 4 dl, blanda här i den färg som du har valt. Tag 2-3msk potatismjöl som du rört ut med vatten och häller i det varma vattnet i en fin stråle medan du vispar. Om du tycker att fingerfärgen blir för tunn, tag i mer potatismjöl.  Tips; Endel barn vill inte bli kladdiga och vill därför inte testa. Lägg då i färg i en genomskinlig plastpåse, knyt igen. Det känns som fingerfärg men barnen blir inte kladdiga. Senare brukar barnen vilja kladda på för fullt. Att måla med den här varma färgen är riktigt skönt!

Play-Doh

1 liter kokande vatten.
1 liter vetemjöl
4 dl salt
4 msk citronsyra , 3 msk matolja
karamellfärg

-  Rör ner alla ingredienser i det kokande vattnet. Knåda sedan ihop degen.

-  Förvara degen i glassburk av plast.

Sa-ankta-a Lu-uci-ia!

Det är mysigt med luciafirande, men här hemma hos oss var det länge sedan döttrarna skred omkring i lucialinnen och sonen i tomtedräkt denna morgon. Jag äter tomtegröt, rester efter gårdagens brunch här hemma och maken han siktade in sig på en grapefrukt frukost…möjligen med tanke på att det blev riktigt goda tilltugg hemma hos bror och svägerska igår eftermiddag och den stundande julen hemma hos hans mor och far. Det lär vara bra att hålla igen inför det ;).

Men imorgon på jobbet så ska det firas Lucia med alla barn och föräldrar. Det blir mysigt och stämningsfullt! Föräldrarna har med sig var sin kaffekorg somde efter all sång mumsar på.

Vi arbetskamrater skall när allt är över ha en lillajulafton tillsammans. Äta wok och dela ut små julklappar till varandra.

Inför en lucia för flera år sedan så tränade vi med barnen precis som nu på alla Luciasånger. Barnen pratade om vad dom skulle ha på sig på den stora dagen. Sa någon att den skulle vara Lucia så skulle alla vara Lucia, ändrade sig någon och sa –jag ska vara tomte så skulle alla vara tomte. Barnen var ungefär 2½-3½ år. En pojke sa rätt som det var något, vi förstod först inte alls vad han sa. Både för att han pratade lite otydligt men också för att vi aldrig hade hört att någon ville vara det han ville vara. Tillslut hörde vi att han ville vara julbock!?! –Julbock? sa vi och förstod ingenting, vart kom det ifrån? Men så kom vi på, vi hade ju sjungit en sång som han och alla barnen älskade och därför ville han vara just julbock.

Sätt dig på bocken.

Sätt dej på bocken, håll mej i rocken,
sen så rider vi bort i galopp.
Till pepparkakskungen, men då blir du tvungen
lova att ej äta honom upp.

Avrundning

Veckan gick fort…ja den svischade fram. Den började i hastigt tempo de första dagarna för att mot torsdag och idag lugna ner sig markant.

Jag som är den enda vuxne som velat gå ut trots vädret, har haft två strålande roliga dagar ute i duggregnet med ett gäng barn på 3½ år. Att iaktta deras lekar och samspel är så roligt. Och idag kunde plötsligt en av barnen klättra upp i vår höga klätterställning. Hon har så gärna velat komma upp, men varken kunnat eller vågat.

Så idag var det dags. Vi övade starka ben och armar, hur man ska göra med händerna för att kunna klättra dit man vill. Ja, händerna måste ju hela tiden vara en bra bit högre upp än fötterna å det är lite läskigt och svårt att tänka på all koordination.

Så där klättrade hon och jag upp och ner massor av gånger och jag peppade

–Men vilka starka ben och armar du har!

Och hon sa glädjestrålande

–Titta vad jag har lärt mig!  Och visade med de orden att hon även iakttagit sin lärprocess. Det kan vi senare påminna om när det är något nytt som hon vill lära sig. Då med ett

–Kommer du ihåg när du lärde dig att klättra? Det är bra att ha roliga och lyckade lär minnen.

Kompisarna var minst lika glada dom för hennes skull.

Det där med delad glädje är dubbel glädje stämmer verkligen.

Teater..

…är roligt!

Efter att vi under hösten har läst Leka tre för barnen på min förskola, en bilderbok om svårigheten att vara tre när man ska leka. En bok som barnen verkligen har älskat och velat höra om och om igen, så var det idag dags för premiär spelningen.

Ett snabbt ihop skrivet manus, roll lista och rekvisita plus kläder ordnades. Lina, Stina & Sara personifierades av tre pedagoger och med mig som presentatör och uppläsare.

Barnen var med med hela sitt jag. De nickade, sa tyst för sig själva små kommentarer. Det var en upplevelse att se på deras uttryck medan de såg på teatern. På eftermiddagen fick de stora barnen också besök av teatern. Fastän de inte hade hört sagan så satt de knäpp tysta och absorberade av sagans innehåll. Alla vet ju vad det vill säga att inte få vara med…att bli utesluten.

Lätt som en plätt var det att ordna,och så mycket glädje det gav!

Mer sånt framöver!