Veckan gick fort…ja den svischade fram. Den började i hastigt tempo de första dagarna för att mot torsdag och idag lugna ner sig markant.
Jag som är den enda vuxne som velat gå ut trots vädret, har haft två strålande roliga dagar ute i duggregnet med ett gäng barn på 3½ år. Att iaktta deras lekar och samspel är så roligt. Och idag kunde plötsligt en av barnen klättra upp i vår höga klätterställning. Hon har så gärna velat komma upp, men varken kunnat eller vågat.
Så idag var det dags. Vi övade starka ben och armar, hur man ska göra med händerna för att kunna klättra dit man vill. Ja, händerna måste ju hela tiden vara en bra bit högre upp än fötterna å det är lite läskigt och svårt att tänka på all koordination.
Så där klättrade hon och jag upp och ner massor av gånger och jag peppade
–Men vilka starka ben och armar du har!
Och hon sa glädjestrålande
–Titta vad jag har lärt mig! Och visade med de orden att hon även iakttagit sin lärprocess. Det kan vi senare påminna om när det är något nytt som hon vill lära sig. Då med ett
–Kommer du ihåg när du lärde dig att klättra? Det är bra att ha roliga och lyckade lär minnen.
Kompisarna var minst lika glada dom för hennes skull.
Det där med delad glädje är dubbel glädje stämmer verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar