.. med sol och värme och sköna grillstunder i trädgården känns väldigt lååångt borta just nu.
Matbordet har en duk av snö som är rätt vacker…men…nu räcker det!
Bara för att jag och så många andra har bönat och bett år ut och år in att vi ska få en vit vinter. Så menade nog ingen av oss en vinter med så här gigantiskt mycket snö.
Ska det aldrig ta slut?
Hoppet står till att –det nog borde innebära en varm sommar….please!
..i öknen och under tystnad har några i min närhet ställt frågor om.
Jag vet inte vilket som förvånar eller ger mest huvudbry? Att vi ska vandra i en öken eller att vi gör vandringen under tystnad?
Men idag läste jag dessa ord,
"Learn to get in touch with the silence within yourself and know that everything in life has a purpose." Elisabeth Kübler-Ross
Och tänker vidare -mmm det är just tystnaden som gör att jag hör vad jag själv tänker och och går djupare in i mig. Och det är det som jag just nu längtar efter som allra mest. Det är också där jag hittar det som är jag och det som jag brinner för.
-Min egen låga.
Och värmen och solen är också gôtt såklart!
..å fredags tempot inträder. Det är skönt! 
Julie med mor kommer på besök och vi ska göra något gott till middag och mysa ihop.
Jag håller på att gå in mina vandrarkängor, det är tungt att gå med dem inomhus. Så jag tror att jag efter middag sätter benen högt. Men jag måste gå in dom för jag är rädd att jag kommer att få skavsår annars. Nu är det bara tre veckor kvar innan vår ökenvandring börjar.
Innan jag lägger benen högt är det nog bäst att korka upp champagnen. S har fått en topp lägenhet! Hyresrätt och allt. På en plats som hon knappt vågat drömma om. Det är stort!
Ha en fin helg!
Vårt lilla söta barnbarn är på besök.
Hon tog ut lite komptid från sin förskola idag för att vara med morfar och bara vara. Dom två har njutit ute i solen idag.
Hon är en liten bestämd dam som lägger sig raklång på golvet om det inte blir som hon vill. När jag kom från jobbet idag och såklart ville krama om lillhjärtat, så rynkade hon ihop sina ögonbryn och tittade på mig med en blick som uttryckte –Och vem är du?? –Känner vi två varandra??
Jag blir full i skratt! Tänk att bara vara strax över året och ha en så stark integritet. Det är bra!
Just nu sitter hon och ser en fransk barnfilm. Hon lever sig in i filmen ett ögonblick, sen vill hon titta i en bok. Det som slår mig då är att vårt lilla barnbarn redan nu kan något som vi inte kan…franska! Det är stort!
…i vardagen alltså.
Vad skriver man om när man jobbar hela dagarna och livet fylls på med annat än just bloggskrivandet? Ja det är en riktigt aktuell fråga som jag inte har något svar på.
Jag älskar att skriva! Det är något som jag inte vill vara utan. Men nu blir mitt skrivande istället jobbskriv, dokumentation av det som barnen gör på förskolan, utvecklingssamtalsplaner, planeringar och mötesanteckningar med mera, med mera…sen har orden tagit slut…
Kanske att det om några veckor har blivit så att tiden har rätat ut sig för mig och att fler ord kommit till mig (0: för det vill jag så gärna att de ska ha gjort. Men nu….näe tyärr.
Det påminner mig om när jag var 4-5 år och var hos en dagmamma som hade massor av barn, minst fem, sex stycken! Jag var ju själv en liten sladdis och hade endast storebröder då, så jag förstod faktiskt inte riktigt hur hon dagmamman, visste att alla barnen var hennes.
Vi barn lekte intensivt hela dagarna och det var en hel massa lekprat. Och jag minns att jag plötsligt sa till ett av barnen att jag inte ville prata nått mer den dagen för jag skulle spara pratet tills jag kom hem till mamma och pappa. Så att det skulle finnas något kvar då…
Nästa tanke var –Men hur kan mamma och pappa som är så gamla ha något prat kvar?
Hur det kom sig att jag trodde att det kunde ta slut? Jaa, barns tankar är magiska men pratet har ju räckt så här långt, så fler ord att skriva ned kommer nog till mig också bara jag ger mig till tåls.
Kram på er!
Det är helt otroligt hur en förkylning kan galoppera runt i kroppen och bara byta plats.
Förra veckan fick jag lite ont i halsen. När jag på lördagen träffade vänner så blev det onda bara värre och värre. På söndagen hade jag feber. Det vände på måndagen, skönt! Jobbade tisdag då jag var lite snuvig…men på onsdagen måste mina tårkanaler har varit igentäppta för tårarna rann oavbrutet hela dagen. För att kunna se något alls fick jag torka tårar hela tiden. Barnen tittade undrande på mig –är du ledsen?
Tänkte på min svärfar som har ett ständigt rinnande öga. Inte nog med att det inte är så kul att gå omkring och torka tårar hela tiden, tårar är en stark vätska. Vilket jag inte har tänkt på tidigare. Efter en tårfylld dag så var kinderna röda, svidiga och nariga. Ajaj! Jag smörjer nu in med fet salva så att det ska bli som vanligt igen.
Idag är jag bara snuvig igen skönt nog men undrar hur länge detta ska fortgå. Kan kroppen tillverka precis hur mycket snor som helst undrar jag från en driva av pappersnäsdukar?
Jag får kanske skicka in den frågan till någon sida för barn och skriva under med frågar Ewa 7 år (0:
