Så var det äntligen..

….dags för oss att resa vidare till vårt efterlängtade delmål, Anafora retreatgård som ligger mitt mellan Kairo och Alexandria. Vår goda vän M var redan där sedan en vecka. Hon hade under veckan arbetat som volontär och vi såg mycket fram emot att ses igen. Hon ville visa allt! Vi ville se allt!

Fantastiskt! Det är precis som vi tänkte oss och lite till. Men väldigt svårt att beskriva. Anafora behöver upplevas. – Det är som att komma hem!

Det är en så härlig känsla här, som om jag/ vi är efterlängtade. Här börjar vår upplevelse av det stora i det lilla och emellanåt är det precis tvärt om. Det är nu som tiden stannar av och som om den är oändlig.

Hit kan vem som helst komma oberoende av religion eller nation, men av dem som jobbar och bor här är de flesta kristna kopter. Anafora är en plats där människor möts och mår bra. Det finns en kyrka på gården, men du besöker den helt frivilligt. Här finns inga måsten. Anafora har inte  någon hemsida utan vetskapen om dess existens sprids från mun till mun.

Det var med tungt hjärta som vi efter två dygn lämnade Anafora. Alla stod på trappan och sjöng för oss och vinkade farväl och välkommen åter. 

Jag stänger till här för nu

Öppnar fönstret mot våren i Det stora i det lilla, jo jag tror att den är påväg även om det snöade igår och det fortfarande känns rätt burrigt ute.  Jag vaknade för en stund sedan till en koltrasts vackra sång. Det bådar gott!

Kanske kommer jag att skriva lite kort här då och då. För att det behövs en lugn och stilla vrå. Vi får se :).

Välkommen dit gott folk!

Säg är det konstigt..

..att man längtar bort ibland….ganska ofta just denna vinter?

Den här vintern som har hållit oss i ett järngrepp rätt länge nu har för mig  känts som rena rama öknen, rätt så olidlig faktiskt. 

Den glädje som jag brukar känna vid snöfall och att snön inte försvinner så fort den når marken har totalt försvunnit.

-Nu får den gärna ta slut!

Snart, mycket snart drar vi iväg på vår retreatresa och ökenvandring. En ökenvandring på riktigt i Sinaiberget, som känns helt fantastiskt underbar! Precis i rätt tid och vi får sol!! och upplevelser.

Våra ryggsäckar ligger färdiga att fyllas med atiraljer och grejer för två veckor då vi kommer att tillbringa dagarna på vandring och nätterna i beduinläger. Det kommer att bli packade till bristningsgränsen, men de får väga högst 20 kg var!? Hur det ska gå till förstår jag just nu inte alls…

När vi sen återvänder till Sverige önskar jag mig två saker riktigt mycket

* att träffa våra barn och barnbarnet över en god bit mat 

* att  vårsolen lyser så att snön smälter bort

Jag önskar också att jag kommer igång ordentligt med träningen och skrivandet här på bloggen igen. Tiden från det att jag började jobba fulltid har gjort att den fria tiden så gott som helt gått åt till återhämtning. Så har det fått vara, men det är strax dax för ett myrsteg till. Dagtiden/jobbtiden fungerar hur bra som helst! Det glädjer jag mig åt.

Solen återvänder och

jag vågar knappt tro att det är sant.

I morse när jag kom till jobbet så var jag tvungen att stanna upp en stund innan jag gick in.

Solen lös så vackert över viken nedanför min arbetsplats. Träden och marken gnistrade av frost och snö.

Och himlen den var klarblå,

så vackert att jag blev alldeles tårögd och knappt kunde röra mig därifrån…

Sköna sommardagar…

.. med sol och värme och sköna grillstunder  i trädgården känns väldigt lååångt borta just nu.

Matbordet har en duk av snö som är rätt vacker…men…nu räcker det!

Bara för att jag och så många andra har bönat och bett år ut och år in att vi ska få en vit vinter. Så menade nog ingen av oss en vinter med så här gigantiskt mycket snö.

Ska det  aldrig ta slut?

Hoppet står till att –det nog borde innebära en varm sommar….please!

Enjoy!

Elaine Paige & Susan Boyle

Om att vandra..

..i öknen och under tystnad har några i min närhet ställt frågor om.

Jag vet inte vilket som förvånar eller ger mest huvudbry? Att vi ska vandra i en öken eller att vi gör vandringen under tystnad?

Men idag läste jag dessa ord,

"Learn to get in touch with the silence within yourself and know that everything in life has a purpose." Elisabeth Kübler-Ross

Och tänker vidare -mmm det är just tystnaden som gör att jag hör vad jag själv tänker och och går djupare in i mig. Och det är det som jag just nu längtar efter som allra mest. Det är också där jag hittar det som är jag och det som jag brinner för.

-Min egen låga.

Och värmen och solen är också gôtt såklart!